Vi besöker Auroville

Vi är på jakt efter kunskap i hur vi kan skapa ett samhälle utan folksjukdomar, utan stress för att få ihop vardagen och där dagarna präglas av välbefinnande och skapandelust, en samlevnadsmodell där vi tar hand om jord och hav, och inte förgiftar luften. Där resurserna återanvänds och vi som individer utvecklas.

Inspired by Auroville

I början på november gav vi oss ut på en första resa för att hitta det vad vi anser är det framtida och mest anpassade levernet för människa och planet.

Vi gav oss iväg för att se hur samhället Auroville som beläget i Pondycherry, Indien fungerar.

Hur byggdes Auroville

Den 28e februari 1968 samlades 5000 personer runt om från världens olika nationer tillsammans med Indiens alla stater för att bygga det som idag är Auroville och som är i ständig utveckling. Här finns plats för 50 000 från världens alla hörn, det som sammankopplar alla dessa människor är att de alla har ett gemensamt mål, att förena mänskligheten.

Auroville är idag en by med egen valuta som är helt oberoende av dagens banksystem, eget styrelseskick och en egen liten befolkning. Här används byteshandel men till största del självförsörjning. De har under åren utvecklat ett antal ”företag” som är både effektiva och goda för omgivningen. Det handlar om allt ifrån restauranger som serverar lokalproducerad mat i alla möjliga stilar som utomstående kan komma och besöka och prova. Det finns en spa-anläggning som även utvecklat varumärket ”MAROMA” som numera är känt i hela Indien. I Auroville produceras choklad, ekologisk såklart. Man återvinner gamla förpackningar och skapar nya funktionella saker av dem, som tallrikar och skålar gjorda av tidningspapper. Det finns ett flertal kollektioner som kommer från olika designers. Honung. Nötter. Delikatesser. Smycken. Kaffe. Det mesta som produceras finns också tillgängligt att köpa för utomstående på en centralt placerad shop i visitors center.

Auroville välkomnar besökare utifrån och lever också till stor del på inkomster från besökare som vill komma och ta det lugnt, lära sig av de workshops som hålls eller bara ta en semester på platsen.

Här finns flera försöksprojekt inom olika områden, så som fönyelsebar energi i form av experiment med sol och vindkraft och det är även utifrån dessa projekt som byn får sin energi från.

Rättar till människans misstag

Sadhana forest är ett sidoprojekt som ingår i Auroville. Det handlar om reforestation – återplantering av den förstörda urskog som en gång fanns på denna plats. Det som en gång var grönskande djungel men hög artrikedom blev utplånad av britterna. Några familjer tog sin an projektet att börja återplantering av skog av en massiv landareal. Det var öken när britterna var klara, men är nu tack vare projektet återigen en skog som andas. Det här fantastiska projektet visar också på vad man vill och stärker den hållbarhetsanda som Auroville står för. Sadhana forest tar emot volontärer i tusental och systemet de använder för att återplantera skog har gjorts till ett koncept och används numera på flera håll i världen, ett bevis på att Auroville verkligen skapar hopp för mänskligheten.

Livet i Auroville

Den lilla staden är så mycket mer än bara en en liten stad utanför det vanliga samhället- aktiviteter som yoga, meditation, kurser i flera områden, skolor, förskolor, konferenser, seminarier. Här kan man lära sig klättra i träd, man kan träna aikido. Alla aktiviteter hålls av de som bor i byn och deltagarna kan vara allt från grannens barn till utomstående som är på besök.

Auroville är också ett dygdens samhälle, på gott och ont. De fördömer t ex inte alkohol, men nästan. Det finns ingen öl ön mindre kall att tillgå på hela området. Det är tidiga vanor och de flesta är uppe innan tuppen och njuter av soluppgången och för en mer nattlig varelse kan hela den lilla staden kännas som heldöd redan någon timma efter solnedgång.

Här styrs inget av religion eller härkomst och allt som växer och frodas här tillhör alla de personer med den gemensamma strävan att nå ett friare och friskare leverne.

Blueheart möte i januari

Den 21 januari har vi ett möte i Stockholm där vi diskuterar hur vi ska skapa denna festival som aldrig ska ta slut och du är välkommen,  mer på eventet på Facebook här. >>

Lär dig mer om Auroville här. >>

Story: Indien part I

Efter tre veckor i Indien har vi hunnit med att…

Lite snabbt se Bombay och tagit oss till Goa med tåg i indisk andra klass vagn, en resa på 10 timmar som jag trodde kunde bli aningen besvärlig med 11 månader gamla Neelam, men det funkade bra. Lite varmt och trångt men vi vill ju ”smaka” på hur de vanliga indierna har det också!

Vi kom fram till Calangute i Indien dagen innan jul. Kändes som Mallorca till en början, fullt med turister och lika smockfullt med aningen påflugna säljare av allt möjligt som inledde med ”Hello my friend I have special price for you…”. Det mattades av lite granna efter nyår och vi fick tag i ett hus mellan byarna Calangute och Candolim.

Sunburn Festival

Mellan jul och nyår hölls en stor festival i elektronisk musik i Candolim med artister som Skazi, Infected Mushroom, Axwell, Liquid Soul och många fler. Detta var i särklass den sämsta festival jag någonsin varit på, inte för att musiken var dålig – tvärtom. Men arrangemanget i sig var på tok för hypat, kontrollerat och trångt. Rigorösa kontroller (kroppsvisitation) varje gång man gick in, det var förbjudet att köpa sig en öl eller annan alkohol innan kl 18:00 och festivalområdet stängde kl 22:00. Skräp rent ut sagt, jag var där ett par timmar totalt.

Andra fester jag hunnit med hittills

Jag har hittills förutom Sunburn Festival hunnit gå på tre technofester. Dessa har till skillnad från Sunburn varit riktigt bra, inte riktigt lika stora DJ’s som på Sunburn men med mysigt folk och en avslappnad attityd. När festerna slutat på morgonkvisten har vi fortsatt med lite avslappnande softande på stranden.

Paradise Beach

Vi åkte på utflykt till en provins utanför Goa, en timmas färd med vänsterstyrd bil på indiska vägar – med indiska ”medtrafikanter” var det ganska spännande bara det. Paradise Beach är en ö, så den sista biten åker man färja. Här fanns endast bungalows och ett enkelt matställe. Och några enstaka indiska fruktsäljare som hittat dit. Ja, och sen massor av mysigt folk som gillar psytrance. Detta måste varit den underbaraste strand jag någonsin sett. Jag kommer absolut åka dit ingen!

Arambol

I Arambol hör man psytrance ur mängder av barer, klädbutiker och restauranger. Några spelar indisk chillout eller psyrock. Arambol är enkelt, här är allt billigare, turisterna som är här är här för musiken. Det är hit man vill om man gillar psykedelisk musik! Det enda aningen negativa jag möjligen kan komma på med Arambol är att maten inte håller speciellt hög kvalitet – de flesta som öppnat restaurang här är ”övervintrande hippies” och de kör sina restaurangen mer för att kunna ha ett leverne här, inte för att de brinner för att laga god mat direkt. 🙂

Så blått i Arambol

När jag vandrade utmed stranden, och tittar mot restaurangerna och barerna förundras jag över deras namn. Det är så blått, ställe efter ställe har BLUE i sitt namn. Jag passerade: Blue Labyrinth, Blue Diamond, Blue Pyramid, Blue Ocean View, Blue Palace, Blue Pin och många många fler. Jag älskar blått – men ge mig ett svar på hur det kommer sig att de verkar gilla blått så mycket här!

Nu till stranden, och idag fest – på Blue Diamond!