Kärleksfulla uppdrag på Tanz Zitzung, Stockholm

Av Mikael Olsson den 2010-10-24 / Blåa Hjärtan, Blogg, Fester, Kärlek, Övrigt / 2 Kommentarer

I fredags och lördags spånade vi över hur man kan variera kärleksspridandet lite på festerna vi går på här i Stockholm.

Så vi kläckte denna idén

Om vi skriver papperslappar med ”uppdrag” som går ut på att man ska exempelvis krama ett antal andra människor som är på samma fest och sedan får skicka vidare uppdraget till nästa person så kanske vi kan få en kedjereaktion. Om person 1 får i uppdrag att krama 10 personer och sedan ger samma uppdrag till den 10:nde personen så borde det väl bli mängder av folk som kramas på festen?

Kramuppdraget

Om vi varierar uppdragen lite så att det blir lite variation på det också.

Vi kom på 8 olika kärleksuppdrag

Ge 10 personer varsin kram! Ge sedan denna lappen till den 10:nde personen du kramade.
Ge komplimanger till 10 olika personer! Ge sedan denna lappen till den 10:nde personen.
Håll utkik efter 3 personer som har dansat mycket och ser törstiga ut, hämta sedan varsitt glas vatten åt dem! Ge sedan denna lappen till den 3:dje personen.
Ge 5 olika personer som utstrålar glädje en slängkyss. Ge sedan denna lappen till den 5:te personen.
Ge axel/nack-massage till en valfri person på dansgolvet en kort stund! Ge sedan denna lappen till den personen.
Ge beröm till 5 olika personer på dansgolvet som utstrålar glädje! Ge sedan denna lappen till den 5:te personen.
Få 4 personer som står och dansar att le mot dig genom att le mot dem! Ge sedan denna lappen till den 4:de personen.
Ge en valfri komplimang till 3 olika personer, en person med blont hår, en person med glasögon, och till person som har mustasch! Ge sedan denna lappen till den 3:dje personen.

Jag började skriva lappar för hand, men upptäckte att det inte blev speciellt snyggt. Jag drog igång min gamla skrivare som har slut på svart bläck och skrev ut texten med blått. Vi funderade på hur många lappar man ska göra, det är kanske inte så skoj om man delar ut mängder heller. Vi bestämde oss för att köra på 8 st helt enkelt, bara en lapp för varje uppdrag och se hur det går på CPUNKT’s fest.

Tanz Zitzung by CPUNKT

Kring 03 på natten på CPUNKT’s fest i Västberga när festlokalen var full med folk började jag dela ut de 8 uppdrags-lapparna. Jag upptäckte efter några utdelade att jag gjort två missar. Texten på lappen måste vara mycket tydligare, det gick helt enkelt inte att se i mörkret vad det stod. Jag måste skriva ut dem på hållbarare eller hårdare papper, några tappade sina på golvet som var lite blött på många ställen och lappen blev förstörd. Med fyra lappar kvar letade jag efter folk som stod där det var mycket ljus så att de kunde läsa uppdraget.

Några av lapparna hade riktigt lyckad effekt, jag såg en hel grupp på dansgolvet som efter att hållit upp lappen mot taket och lyst med en tändare för att se satte igång med massiva gruppkramar. Några andra lyckades med hjälp av ljus från mobiletefon läsa det som stod. Jag som dansade ganska mycket själv fick faktiskt ett glas vatten just från uppdraget som gick ut på det. Det blev ingen massiv kedjereaktion, men jag såg lite folk springa runt med lapparna här och var och sprida kärlek! Totalt sett: riktigt rolig grejj som jag kommer att fortsätta med och förbättra!

Utöver mig så var Linnea Skillbäck med och kom på idén, Madde Bergström och Tony Strömberg var med och hjälpte till med inspiration för olika uppdrag.

Såhär såg uppdragslapparna ut

Framkalla glädje

Av Mikael Olsson den 2010-10-19 / Blogg, Kärlek, Övrigt / 4 Kommentarer

Har du dagar då allt är skit? Såhär kan du göra för att bli glad och lycklig på någon timma.

Om jag känner mig stressad och har mycket att tänka på kör jag med knepet, och det fungerar hur bra som helst.

Le mot alla du möter

Tvinga fram ett leende och gå ut och möt folk. Det kan sitta långt inne och vara svårt att pressa fram leendet om allt är jobbigt. Men det går, fokusera på att hålla kvar leendet och le mot alla du möter. Du kommer att upptäcka att folk ler tillbaka, du kanske får någon kommentar i stil med ”vad glad du är!”. Efter en stund upptäcker du att leendet sitter kvar, och allt är helt plötsligt mycket roligare.

Eftersom många av de du möter ler tillbaka så blir du glad också, samtidigt som du faktiskt sprider glädje och kärlek själv! Din belöning är att du får en underbar dag, istället för att gå runt och vara bitter.

Jag vet att det finns något som kallas skratt-terapi, jag har aldrig provat och är inte speciellt insatt, men det bygger väl egentligen på samma sak. Genom att se andra glada människor så blir du också glad. Och det enda du behöver göra är att le! Prova en dag, så får du se!

Fortsätt med detta en längre period så kommer du dessutom att upptäcka att det har mängder av positiva sidoeffekter.

Har du något tips?

Gå in på kärleks sidan på Facebook och sprid dina tips och din kärlek! <3

Gilla Kärlek på Facebook
Gilla Blueheart Project Facebook

Nya keramikhjärtan

Av Mikael Olsson den 2010-09-26 / Bilder & Foton, Blåa Hjärtan, Blogg, Kärlek, Konst, Övrigt / 4 Kommentarer

Alla blåa hjärtan slut, och vi hittade ett perfekt tillfälle att göra nya igår. Jag och två vänner tittar på film hemma hos mig. Klockan var väl c:a 15, för tidigt för fest, och för sent för att planera något för dagen. Vi sätter igång med att forma lerhjärtan.

Batch nr. 7 av keramikhjärtan

Första blåa lerhjärtat av batch #7

16 st av 32 formade

Det tar ungefär 5 minuter per hjärta.

In i ugnen!

Alla hjärtan formade, och klara för att åka in i ugnen på 125 grader i en halvtimma.

C:a 3 timmar senare

Och, så snygga blev dem. En hel del av dem delades ut redan på kvällen. 🙂 Jag gjorde hål i några som jag drog ett tunt läderband igenom så att det blev ett halsband. Nästa gång kommer jag nog göra fler sådana, för de var riktigt uppskattade!

Mitt första rave – Pigs in Space

Av Mikael Olsson den 2010-09-18 / Blogg, Fester, Historia, Information, Övrigt / 2 Kommentarer

A piece of history. Mitt första rave för ungefär 20 år sedan någon gång på väldigt tidigt 90-tal, antagligen hösten 1991 eller våren 1992.

Den första festen som kan kallas för rave gick jag på när jag var någonstans mellan 15 och 16 år. Den hette Pigs in Space och hölls någonstans strax utanför Göteborg. Det var en utomhusfest. ”Dansgolvet” var grov sten, och det fanns en ingång till ett skyddsrum till vänster om där DJ och högtalare var placerade.

Mot Göteborg och Pigs in Space

Jag och en kompis satt hemma hos mig i Ulricehamn där jag bodde då, i Sparbankshuset. Vi funderade på vad vi skulle hitta på och jag minns att vi lyssnade på Prodigy’s nysläppta skiva eller singel. Det måste varit Prodigy: Experience, den med Out Of Space…

[spotify:track:1cTcqwGeTBydRr1Jq131QQ]

…men kan varit en tidigare singel också. En kompis från Jönköping ringer och frågar om jag är sugen på att haka på till Göteborg, hans äldre kompis hade nyligen fyllt 18 och hade körkort och bil. Jag kollar med Jocke som var hos mig om han var sugen, och ja, varför inte tyckte han.

Några folköl

Vi drack några folköl och lyssnade på mer av den ”vanligare” elektroniska musiken som fanns då. Bland annat ”Castle”. Efter en dryg timma dyker Richard ”Rabzi” och hans bilägande kompis upp och vi åker mot Göteborg. Vi parkerar inne i stan och letar upp det hemliga stället som bussen som ska ta alla till det ännu mer hemliga stället passerar. Jag tror vi åkte mot Askim. På bussen fick vi köpa våra entrébiljetter som hade en rosa flygande gris tryckt på och inte mycket mer. Jag vill faktiskt minnas att ”Anti” från Spiral Trax spelade, en än idag aktiv kille som var ständig gäst på festerna som hölls kring Göteborg vid denna tiden!

Ont i fötterna – Stengolv!

När vi kommer fram står redan kring 200 pers och dansar, dansgolvet var ANINGEN obehagligt, stora stenar så det gjorde ont i fötterna efter ett tag.

Och detta var mitt första rave, och det blev många många fler de närmsta åren. Efter ett tag började jag och några kompisar arrangera fester, bland dem något rave och minst ett av dem var just tillsammans med killarna som kom och hämtade oss. Det hette Artificial Dreams II och gick back så det sved i plånboken i flera år efteråt!

Tranemo Innebandyklubb

Av Mikael Olsson den 2010-09-16 / Blogg, Historia, Övrigt / 2 Kommentarer

Tags: Innebandy, Tranemo

A piece of history. En gång i tiden spelade jag innebandy och var jag med och startade en innebandyklubb i Tranemo, det hela började såhär.

Nöjes Expressens innebandycuper

Jag gick i femte eller sjätte klass i Tranängskolans mellanstadie och innebandy var ännu inte speciellt populärt. En grupp som kallade sig Nöjes Expressen åkte runt i hålorna i Västra Götaland och arrangerade roliga innebandycuper som började på dagen och höll på ibland till ganska sent på natten. Konceptet var ganska coolt, en typ av kombinerat tonårsdisco och innebandy turnering. När man åkte ur turneringen kunde man dra och duscha och gå upp till discot. Nöjes Expressen hyrde alltid idrottshallar och tog dit domare och DJs och anläggning, samt ordnade upp så att flera bussar åkte runt och hämtade upp folk.

Turneringarna hölls i flera klasser, och det var ganska blandat folk, allt från mellanstadie till KORP-lag.

Turneringarna var på små mål, och med fyra spelare från varje lag på plan.

Första cupen

Efter att Nöjes Expressen kört ett par turneringar började jag klura på hur jag ska vara med, jag var egentligen helt värdelös på bollsporter och innebandy vid det laget. Jag kollade med lite kompisar i Borås om de var sugna på att spela, det var de, så jag anmälde vårt lag tills cupen som skulle vara lördagen därpå.

Samma vecka, på lördagsmorgon åker jag in till Borås (40 km från Tranemo) och tänker samla ihop gänget. Jag hittar två av mina lagkamrater utslagna och bakfulla (De var ett par år äldre och hade börjat festa lite smått redan). En av killarna säger något i stil med ”öööh ne fyfan, jag pallar inte idag… vi skiter i det!”. Det var ungefär samma sak med resten av gänget.

Jag börjar fundera på hur fan jag ska lösa det, jag kände verkligen inte för att missa cupen eller åka tillbaka med svansen mellan benen som det kändes då. Jag måste varit 12 eller 13 år? 🙂

Jag lallar neråt stan och kommer på att en gång när jag var med just dessa polare så hade vi hastigt träffat ett gäng killar som spelade innebandy på en gata i Trandared i Borås. Jag var ganska säker på att en av killarna, Mattias, bodde just bredvid där de spelade så jag knatar dit. Klockan är nu ungefär lunch och cupen skulle börja på eftermiddagen så det började bli lite panik.

Jag hittar gatan, går till fel hus ett par gånger när jag frågar efter Mattias, men till slut hittar jag rätt! Han sitter nere i källaren och spelar 8-bitars Nintendo, det intresset hade jag också på den tiden! 🙂

Han blir super intresserad av innebandy cupen, ringer runt sina polare, bland annat en sjukt skicklig kille som hette Englund i efternamn (minns inte förnamn). Någon timma senare har han fyra spelare, men alla kan inte komma direkt. Mattias fixar skjuts åt dem, jag tar bussen direkt till cupen som redan hade börjat vid det här laget och övertygar Nöjes Expressen om att lägga våra matcher sent istället. Det funkar!

En liten stund senare dyker Boråsarna upp. Av en ren slump, så är dessa fyra killar allihopa sjukt skickliga så vi vinner match efter match, ända fram till semifinal där vi får stryk med 0-1 mot ett lag som jag än idag minns namnet på, BK Oilers kallade de sig. De var också jävligt duktiga! Jag.. jag var fortfarande värdelös, men Borås-killarnas skicklighet dolde på något sätt det som tur var.

Träskebo Flyers

Att vi dök upp på detta viset och vann så många matcher fick klasskompisar att undra och följa våra matcher. Nästa turnering kunde Boråspolarna inte vara med på, men eftersom det gått så bra för oss så var några av de duktiga i klassen inte sena med att fråga om jag ville spela med dem, vi startade Träskebo Flyers.

Nästa turnering skulle vara om en dryg månad, tills dess var jag tvungen att åtminstone lära mig hantera klubban. Jag förbannade mitt usla bollsinne och satte igång att träna med de där första killarna i Borås som aldrig dök upp. Jag upptäckte att jag hade två bra egenskaper, förbannat bra reaktion och jag var bra på att spela upp bollen. Jag höll mig bak vid målet alltså, och där spelade jag bra, förutom när jag fick slängar av hybris och skulle springa upp, då blev jag av med bollen vid första motspelare jag mötte. 🙂

Jag blev bättre, och trots ett uselt bollsinne kunde jag efter ett tag hantera både boll och klubba på ett mer eller mindre godkänt sätt, tillräckligt för att börja spela och träna med klasskompisarna i alla fall. Nästa cup kom, och Träskebo Flyers vinner match efter match. Vi kom till semifinal även denna gången med vårt nya lag. Cuperna hölls med jämna mellanrum, ungefär varannan månad. De följande två åren deltog jag i 13 cuper, jag gick hem med medalj från samtliga. Oftast under namnet Träskebo Flyers, men det sista året bytte vi spelare och namn en hel del. Vissa tröttnade helt enkelt. Jag minns klart namnet Jelmoli bland annat. Under åren började jag bli duktig, med flera undantag. Jag vet inte hur det gick till men ibland kunde jag ha sjuk toppform och spelade framme och sprutade in mål, ibland gick allt käpprätt åt helvete och jag var lika dålig som dagen jag spelade med Boråsarna, hur som helst så lärde jag mig se min form (oftast), och höll mig bak och skyddade målet när jag kände mig kass.

Vi startar Tranemo Innebandyklubb TIBK

Någonstans i mitten av denna epok, samlas jag och några av de andra som tyckte det var kul att spela innebandy i en källarlokal. Vi ville starta en förening och få stadiga tider i Tranemo idrottshall. Vi klurade även på hur vi kunde skaffa en sarg, och spela på stora mål. Vi bestämmer oss för att försöka och att namnet ska bli TIBK trots att det var väldigt nära att namnet hade blivit ”Gurka BK” då flera röstade för det.

Rätta mig om jag har fel om någon minns, jag tror vi var: Jag, Morgan, Robert, Daniel, Martin och Nisse?

Jag och Nisse besöker dagen därpå kommunhuset och plockar med oss material och standard stadgar, vi startar några dagar senare upp föreningen och med Nisse i spetsen ”snor” vi primetime på idrottshallen från Tranemos största förening, fotbollsklubben. De var sura länge och väl för att ha förlorat sin tid i idrottshallen mellan kl 18 – 20 på tisdagar och torsdagar. 🙂

Föreningen rullar på, och efter något år tröttnar jag. En eldsjäl kommer in och styr upp föreningen, Stefan Hedin. Jag har inte riktigt koll på vad som hände efter min tid, men jag vet att några som kämpat hårt för föreningen under åren är bland annat Jonas, Häcke, Tommy, Soupanki, Ari och många fler såklart!

Klubben finns än idag, och glädjer många. Deras sida hittar du här: TIBK

Är någon riktigt nyfiken, så har jag faktiskt varenda speluppställning från Nöjes Expressen kvar. Om de nu inte blivit malätna under åren 😮

Några bilder jag hittade från efter min tid

-Mötande bil stannar…
— Basse på en mörk grusväg

Kul jag minns från World of Warcraft

Av Mikael Olsson den 2010-08-02 / Blogg, Övrigt, World of Warcraft / Lämna en kommentar

T3 Shoulders

Ibland tycker jag det är roligt att låtsas vara lite dryg, när vi levlade till 70 vid release av The Burning Crusade blev det sjukt många whispers från folk som undrade hur vi kunde vara level 64 osv så fort. Det blev mer och mer ju fler levels vi tog. Hemligheten var egentligen inget speciellt, bara att vi hade bra gear och offrade ett par nätters sömn. Har du inte spelat WoW så inser du inte det roliga med detta dock :p

Här kommer screenen med lite random roliga kommentarer då folk frågar om det droppat någon bra loot i Outlands!

Tvålen Rogue, Shattered Hand EU, World of Warcraft

Av Mikael Olsson den 2010-08-02 / Blogg, Övrigt, World of Warcraft / 9 Kommentarer

En gång i tiden spelade jag World of Warcraft

Så lika bra att skriva ner lite minnesvärt från den tiden här.

Minnesvärt och speciella händelser i World of Warcraft

Level 60, jag och Ludriches (rogue) 2-mannar instansen Scholomance. Instansen var på den tiden 10-manna, med duglig grupp kunde man göra den med 5 i PUG. Filmlänk: 2-man Scholo at level 60.
Clearar AQ med <Evolved>. Filmlänk: Ahn Qiraj 40
Serverfirst level 70 tillsammans med Ludriches (Ludriches någon minut före mig dock)
Serverfirst level 80 rogue.

Guilder jag var med i

Hoppas jag minns alla nu bara…

<Fablernas Värld>

Den första guilden jag gick med i hette så, det var någon gång 2004 eller 2005. Max level på den tiden var 60 och vid denna tidpunkten hade ingen ännu nått den. Någonstans ute i lowbee-områdena mötte jag en karaktär som hette Blz som rekryterade in mig. Guilden mergade någon vecka senare med två andra och bildade…

<Memento Mori>

Tillsammans med två andra guilder bildades <Memento Mori> i Mars 2005. De flesta hade stor vana från andra spel och målsättningen var server first på Ragnaros i Molten Core. I mitten på April lämnade jag mitt World of Warcraft konto inaktivt och fick tyvärr inte dela denna guilds erfarenheter något mer. (Målet med server first på Ragnaros klarade de dock utan mig den 25:te Maj 2005 och mycket mer därtill, guilden lever än idag på Frostmane EU och rankas fortfarande bland världens top guilder.)

<Origo>

Tillbaka efter sommaren 2005 går jag med i <Origo> som vid den tiden ligger på de sista bossarna i Blackwing Lair. Någon vecka senare plockar vi Neffe-draken och jobbar vidare i AQ. Tiden i <Origo> var en av de absolut roligaste. Nånstans under den här tiden inser jag vad jag verkligen tycker är kul med WoW, att i grupp tävla mot andra grupper, i detta fall mot andra guilder och uppnå saker före dem. Kring jul 2006 går de bästa från <Origo> ihop med de bästa från belgiska guilden <Bloodline> och bildar…

<Evolved>

Vi blir en mix av hardcore spelare varav några tyvärr hade en för egoistisk syn på diverse saker och en tendens att för minsta misstag skrika i ventrilo. Hur som helst så var vi inga dåliga spelare och vi progressade snabbt igenom AQ och tog C’thun som server trea (efter <Memento Mori> som strax därefter migrerade till Frostmane och <Order of the Hammer>). Naxxramas släpptes och vi nötte och nötte och hade väl tagit en 3 – 4 av bossarna innan guilden bröt ihop. Första expansion var på väg och jag och de jag trivdes bäst med från den gamla <Origo>-tiden bestämde oss för att chilla och se vad som händer.

<Experentia>

Jag och de gamla goda från <Origo> PvP’ade och hade vår mentala break i några veckor. Den i sanning trevlige Dragulf var på oss om att vi kunde hoppa in i <Experentia> fram tills expansionen The Burning Crusade och hjälpa dem att progressa i Naxxramas. Det gjorde några av oss, medan några andra valde att bara PvP’a och chilla för att sedan joina upp i vad vi nu skulle bestämma oss för strax innan expansionen släpps. Vi hann med ytterligare ett antal bossar i Naxx tillsammans med <Experentia> innan det var dags för release.

<Who>

Gammal core från Origo, tillsammans med några av våra nyfunna vänner från <Experentia> bildades guilden <Who>. <Who> med mig, underbara Ludriches, Stanton, Leina och många fler i spetsen var elitistiskt men charmigt. Vi hade ett mål; att vara bäst. Det ville vi uppnå på ett karismatiskt sätt (hmm.. för att uttrycka mig på något sätt.) Jag och Ludriches tog tillsammans server first level 70 knappa tre dagar efter att expansionen släpptes, vi statuerade ett exempel och satte press på de andra i guilden genom att själva vara snabbast, det fungerade utmärkt. Vi rekryterade ytterligare spelare av dem som var snabba upp till max level och började nöta Karazhan. Med <Order of the Hammer> som huvudmotståndare var det en utmaning och på denna nivån klarade de av de flesta före oss, med några undantag. Väl alla uppgearade var det dags för Gruul, Serpentshrine Cavern, Tempest Keep och Magtheridon. Vi turades om att vara först på servern fram tills andra bossen i Serpentshrine Cavern. Efter Hydross var det sena nätter och potfarming på sjuk nivå, detta tempot klarade inte <Order of the Hammer> riktigt av med sin mix av hardcore och casual members. Försprånget blev allt större och vi började göra tries på Lady Vashj redan innan de plockat de första bossarna. Samtidigt pushade vi alla på att bli attunade för andra instanser och vi ökade ytterligare på försprånget med att ta bossar i Tempest Keep innan våra konkurrenter ens kunde gå in i Tempest Keep. Vid den här tiden flyttade jag till Nya Zealand och det var inte ens en sekunds tvekan på om jag ska ställa väckarklockan på 04:00 för att kunna vara med och raida. Våra bossdowns började bli riktigt snabba och flera platsade klart på World Top list långt innan det fanns några beskrivna taktiker upplagda på nätet eller annan info att tillgodoräkna sig. Efter några månader blev ”sömnbristen” too much och jag announcade att jag inom kort kommer att ta en break. <Who> levde kvar med Ludriches (Santac) i spetsen och rushade igenom resten av instanserna med World Top 20 kill på det mesta. Guilden levde ytterligare ett drygt år med bröt ihop på grund av brist på utmaning strax innan sommaren 2008.

<Unbroken>

Höst 2008 aktiverar jag mitt konto och börjar spela på skoj, tro det eller ej så håller min mer än ett år gamla gear hyfsat. Ett par veckor går och jag inser snabbt att Casual gaming är inget för mig. Det var tävling mellan guilder jag gillade. Jag joinar en guild som ligger på min gear nivå trots att <Order of the Hammer> som efter <Who>’s fall är server etta utlovar free loot om jag joinar dem. <Order of the Hammer> var alltid den guild jag ville tävla emot så nej tack, er ska jag knäppa på näsan i expansionen! Jag joinar <Unbroken> och spelar tillsammans med bland annat Andromath och Meyer igenom Black Temple och Mount Hyjal. Andan var inte riktigt att uppnå server first även om vi progressade ganska snabbt. Månaderna gick och vi farmade instancerna samtidigt som jag tillsammans med några av de gamla goda från <Origo> och <Who> klurade på hur vi ska göra när Wrath of the Lich King kommer. Darimage har lite ideér och Tanie (Naadine) som chill-spelar med andra under tiden likaså. Efter en underbar tid i <Unbroken> är det dags för expansion, Andromath och de andra officerarna i <Unbroken> lyckönskar oss och skickar en rejäl gåva från sin guildbank till oss, all heder till dem.

<Next>

Amadeus kommer på namnet, tankarna går till.. vad händer när vi tagit server first på en boss i en instance och klockan är 02 en vardag? Ja.. vi går på nästa? Bara någon vecka till expansion och med top spelare i vår nya guild rushar vi igenom all content som går för att ha det gjort. Från och till lånar vi spelare från <Unbroken> och <Order of the Hammer> eftersom alla guilder ligger på on-hold till release. Det är achievement på Server first level 80, något som jag tänker satsa på för att ytterligare en gång pusha de andra att vara snabba. Dryga två dagar tog det och jag blev server fist level 80 rogue. En duo från gamla <Daemonicus> tog server first 80 overall. En ny guild bildas på Horde sidan, <Epic Fabriken>, som visar sig vara väldigt hardcore minded och dessa blir våra konkurrenter. <Order of the Hammer> släpar efter och blir aldrig någon vidare konkurrens i början.

<Made>

Vi vill slå <Epic Fabriken> och plocka bossar före <Memento Mori>. Kanske lite för att reta de som joinat dem efter <Who>’s fall. Vi slår ihop våra påsar med <Relax> från Frostmane som migrerar hit och vi clearar Ulduar knappa tre dygn efter att patchen kom. Någon enstaka boss före <Memento Mori> men slutbossen tar både <Epic Fabriken> och Frostmane-gänget före oss. Vi hann med några bossdowns på bra världsnivå men hösten 2009 tröttnar jag på World of Warcraft på allvar och inser att med jobb och IRL har jag helt enkelt inte tid med spel längre.

Blåa saker för lite inspiration

Av Mikael Olsson den 2010-07-28 / Bilder & Foton, Blåa Hjärtan, Blogg, Övrigt

Nu när jag har lite semester vill jag hinna med att göra några saker åtminstone delvis själv så jag letade lite inspiration. Jag hittade mängder av bilder som har blåa hjärtan i sig… kolla bara på den blåa babysängen, helt sjukt gullig ju! <3

… så imorgon blir det att gå till lite olika ”pysselaffärer” och handla blå färg och något mer och hem och pyssla och knåpa!

Foton från Open Air Stockholm

Av Mikael Olsson den 2010-07-12 / Bilder & Foton, Blåa Hjärtan, Blogg, Fester, Kärlek, Övrigt / Lämna en kommentar

Blåa hjärtan vid Kaknästornet

Strålande sol, glada människor – både gamla och unga samlades vid Kaknästornet i Stockholm för att dansa och umgås. Jag började måla lite blåa hjärtan på de som ville, efter ett tag lånade Alex pennorna och satte igång målandet på allvar. Innan festen var slut hade mängder av glada människor en blått hjärta!

Sjukt roligt när folk kommer fram och frågar om de också kan få ett blått hjärta på kinden <3. Madde gick runt och ”dokumenterade” det hon hann med och några andra med hjärtan fastnade på andras foton, nedan de foton jag hittills hittat på bland annat Facebook. Har du foton med blåa hjärtan på så får du gärna maila dem.

Foto Credz

Kristian – Circle 8, Länk till Fanpage Facebook
Magdalena Bergström
Sarah
Roger
Daniel
Ida

Jag hittade ett filmklipp när grymma Drakenberg lirar, filmat av Roger Eriksson

och tack BZO och de andra arrangörerna för en underbar utomhus fest! <3

Ny kanindress

Av Mikael Olsson den 2010-07-04 / Bilder & Foton, Blogg, Fester, Övrigt / 4 Kommentarer

Sällan har jag haft så kul som när jag hade på mig en kanindress en hel helg. Halloween 2009 lallade jag runt med den på fester både på fredag och lördag. Jag drev hej vilt med människor som inte kände igen mig. På fredag på München Bryggeriet såg jag åtminstone hyfsat anständig ut, tills på lördagen hade jag hunnit att skaffa mängder av teaterblod som jag hällde över mig.

funderade på om det går att få en kanindress sydd för ett överkomligt pris. Kanske få den i stil med Donnie Darko.

Halloween helgen och lördagen hade mängder av höjdpunkter, en av dem var när jag stod i toa-kön på Kruthuset och en person som hade druckit väldigt mycket Whiskey Sour eller något 😉 skulle gå förbi mig. Människan pressade sig mot väggen när han fick syn på mig och min blodiga kanindress samtidigt som han utbrast ett läte i stil med ”HUUUOOUUIIII” och ”ålade” sig utmed väggen för att hela tiden hålla max avstånd från mig. Vid tillfället måste han ”uppfattat” mig som ett monster på riktigt!

Det var mängder av folk som tog bilder på mig på lördagen när jag var nerblodad, men jag har inte lyckats hitta något av dem. Råkar du minnas att du sett några så skicka dem till mig please så blir jag glaad! <3