Uppsala – besökte gård som ligger ute på försäljning

Av den 2019-05-04   /   Bilder & Foton, Blogg, Information, Stiftelsen   /   1 Kommentar
Tags: , ,

Jakten på mark har bara börjat

Idag var vi iväg i Uppsala, norr om Uppsala i en ort som heter Östfora och tittade på objekt som vi trodde kunde vara intressant. 17 hektar mark, många byggnader, vatten på tomten, relativt billigt utropspris (3 miljoner). Se bilder nedan.

Här ligger den uppe hos mäklaren.

Östfora 68

Gården hade verkligen sin charm, med porlande vatten, sjö, skogsdungar och ett par av byggnaderna hade gått att använda.

Det var jättemånga där och tittade, vi hade en tanke om att det kanske inte är många som vill ha det här stället och att priset hamnar på en överkomlig nivå. Redan där kändes det som att den möjligheten får läggas åt sidan. Fast det gör inget, vi var överens om att det inte är de bästa förutsättningar. Vi vill vara närmare Stockholm, något närmare.

Jakten på mark för att bygga Blueheart Center fortsätter!

Årsstämman 2019-04-26

Vi hade styrelsemöte förra veckan, vi försöker hålla dessa på ganska informella ställen för att väga upp det formella i att ha ett protokollfört möte så vi valde en pub på Söder och satte oss ned och betade av både sånt som måste avhandlas, såsom årsbokslut och val styrelseledamöter för 2019, och lite generella frågor.

Vill du läsa protokollet? PDF här  Protokoll-2019-04-26.

Till styrelseledamöter för 2019 års räkenskapsår valdes

  • Anders Varveus
  • Jennifher Kärrström
  • Sofie Norén
  • Tommy Lorentsen
  • Olaf Dlugosz
Back to Top

Hur går det med projektet?

Av den 2019-04-15   /   Blogg, Information   /   Lämna en kommentar
Tags: , ,

Den frågan får jag väldigt ofta, och svaret kan vara hur kort eller hur långt som helst. De senaste veckorna har jag och Sofie scannat av Salem ganska ordentligt, och delvis Botkyrka. Vi tänkte att vi börjar med att hitta det ideala stället, och för ett tag lämnar ekonomiska och byråkratiska hinder därhän och skulle jag helt fritt få välja så skulle det bli vid Bornsjön i Salems kommun och av många anledningar.

Möjligheter i Salem och Botkyrka

Bornsjön

Bornsjön är en skyddad sjö, den fungerar som reserv för hela Stockholm om något skulle hända med ordinarie dricksvatten. Det innebär också att det har besprutats väldigt lite i omkringliggande delar och man har överlag varit väldigt varsam med naturen där borta. Hela området kring Bornsjön ägs av Stockholm Vatten & Avfall AB, med undantag av Sturehovs slott som tillhör Stockholms Stad.

Om man tittar på ifall det skulle vara möjligt att komma över mark här så skulle det vara att sikta på det som ligger precis intill eller gränsar till naturreservatet. Vi har börjat lista ägare här omkring och det finns mark som inte används, så mycket vet vi. Det finns vissa fastigheter till salu också. Vi har sagt att vi behöver 25 hektar, men har vi ett helt naturreservat som granne så kan vi nog tumma på det en hel del.

Bara för att, så har vi också dragit iväg frågan till Exploateringskontoret i Stockholm och Sofie har försökt ringa den på Stockholm Vatten som sköter mark frågorna, för tydligen är de på gång med att göra sig av med mark – det fick vi veta, vi vet dock inget om var de tänker sälja av än men vem vet, det kanske är just vid Bornsjön.

DeLaval är ett annat företag som är väldigt stora markägare i Botkyrka kommun.

Ett par hundratusen finns på bankkontot

Vad det får kosta är ju den fråga som begränsar oss mest, och det kan ju tänkas att man hittar ett sätt att samarbeta med en markägare även om det allra bästa vore att Stiftelsen Blueheart Project ägde marken, det skyddar liksom genomförandet av hela grejen eftersom ingen då kan försöka sko sig själv på marken. Med stiftelsen som markägare blir det som att områdets ägare är Framtiden, inte någon individ. Hur som helst så tror jag vi kommer dit, men vi kanske måste börja utan att ha perfekta omständigheter från start. Kanske någon kombinerad deal där en viss del köps loss, och en annan arrenderas och ett avtal om att man får köpa loss en del inom en viss tid. Rent finansiellt så och om pengar behövs på bordet så kan vi nog lägga upp några hundratusen, kanske upp mot 400 000 om vi tänker oss de pengar som finns nu och att man verkligen samlar in så mycket man vi kan en kort period från alla och lever på ris en månad och tömmer sitt resespar-konto eller dyl. Och med 400 000 kr i kontantinsats kan vi låna upp 85% för markförvärv – så drygt två miljoner är vad den delen vi köper får kosta just nu. Och med den summan skulle man faktiskt kunna komma över ett stycke.

Skogen Kallar Open Air 2019

Vi har lite planerade aktiviteter för att dra in mer pengar det närmsta, bland annat så hjälper vi till med Open Air festen Skogen Kallar i sommar, kom gärna på den. Med ”Vi” menar jag här egentligen Docklands Crew – men allt överskott går till Blueheart. Kom och köp biljett redan idag så hjälper du oss också. Här hittar du dessa.

Så där står vi, samtidigt så känns vi mentalt ganska nära. Jag kollar mark nästan varje dag numera, funderar på möjligheter. Snart så är vi där.

Årsmöte den 26 april

Om två veckor har vi årsmöte. Fredagen den 26 april, det kommer bli på något ställe säkerligen på Söder och inte speciellt formellt. Vill man delta så kan man säga till, har man något man skulle vilja ta upp eller tipsa om så kan man skicka in det också, till mikael@blueheart.center går bra.

Elly Awards hölls för ett par veckor sedan

Denna ceremoni och fest måste ju nämnas, dels för att Blueheart har växt fram tack vare ravekulturen, och Elly Awards delar ut priser i olika kategorier från arrangörer till DJs. Bakom Elly Awards står främst eldsjälen Ty Tugwell som varje år kämpar för att få det perfekt med allt och jag är hedrad över att vara medhjälpare till denna tillställning. Även här skulle en del av intäkterna gått till stiftelsen, men även om festen var riktigt lyckad så gick den inte med vinst rent ekonomiskt.

Rita ett blått hjärta!

Man får inte glömma att förutom att vi vill skapa en en ekoby och hitta ett nytt sätt att leva så är de där handmålade hjärtanen grunden till allt och den måste vi fortsätta sprida och lyfta fram för vi kan skapa en symbol för kultur i vår tid och den betyder Kärlek och Frihet. Symboler kan ena människor, det har hänt förr. För att det ska växa behöver symbolen spridas mer, på alla möjliga sätt. Hjälp till! 🙂

Fler trådar ute

Det finns ytterligare trådar ute, eventuella investerare och möjlighet att få in större summor till mark. Några är långskott men andra skulle det kunna bli något av. Ska dock vara försiktig med att sätta för stor tilltro den typen av hjälp men möjligheten finns.

Födelsedagsinsamlingar på Facebook funkar

Stiftelsen Blueheart Project är registrerad och godkänd non-profit organisation på Facebook och man kan skapa födelsedags-insamlingar med Blueheart som mottagare. Vi har gjort detta några gånger och det har gått riktigt bra, varje insamling bidrar ju med X antal kvadratmeter mark så fyller du år snart kan du hjälpa till så. Vi redovisar alla på denna sidan, https://blueheart.center/sv/projektstatus-uppdateringar/ och sätter alla givare på en Hall of Fame såklart.

Här finns ett Word-dokument med tydliga instruktioner >> Samla In

Har du tips om mark, hör av dig genast! 🙂

Back to Top

Att bygga en ekoby

Av den 2019-01-29   /   Blogg, Samhällsfrågor, Stiftelsen   /   Lämna en kommentar
Tags:

Boken: Creating A Life Together (Om att bygga en ekoby/community)

Just nu deltar jag (Mikael) och Sofie i en studiecirkel tillsammans med sex andra deltagare kring boken ”Creating A Life Together” i Järna. Boken handlar om tidigare projekt där man velat skapa communitys och/eller ekobyar. Den tar upp alla möjliga sorters aspekter och mängder av saker som kan gå fel – och som andra projekt redan gått igenom.

Samtidigt som det är fantastiskt att få lära sig vad de som lyckats med att bygga upp ett community gjort så kan den också bli en begränsning. När man läser om vilka utmaningar andra tagit sig igenom, och vissa inte, så finns risken att man skapar ett ramverk för sig själv i vad man inte kommer att göra. Tänk om det faktiskt hade funkat för oss att göra på ett sätt som andra har misslyckats med? Så.. ska du läsa boken så ha med dig en rejäl portion salt.

Länk till boken på Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/creating-a-life-together-9780865714717

Dancing Rabbit är ett projekt som författaren berättar mycket om, de har även en webbplats med info och du hittar den här. https://www.dancingrabbit.org/. Dancing Rabbit startad sin verksamhet 1993 och köpte upp 280 hektar mark i nordöstra Missouri. Deras vision har många likheter med vår – självförsörjning och de vill hitta en modell att leva efter som kan inspirera andra.

Några vanliga misstag boken tar upp

  • De som deltar i projekten har olika föreställning angående om varför de andra deltar, och en vanlig detalj här verkar ha varit att en grupp tror att alla vill skapa en trivsam gemenskap, medan andra delen vill bevisa något för omvärlden. Detta menar författaren att man undviker genom att tidigt ha en vision som alla är med på och helst skriver under. Jag undrar om det behövs, men jag tror det är bra att folk vet vart de står dock, sen kanske alla kan ha lite olika personliga mål med varför de vill delta?
  • Inte överens om mark. De projekt som författaren har följt har väldigt sällan hamnat på den mark de önskat sig, utan fått byta plats (oftast på grund av kostnaden). Många har då hoppat av projekten, i vissa fall har nya människor tillkommit och de har kunnat gå vidare ändå.
  • Missat att ha en organisation/företag som grund. Till sin natur är många av de som vill skapa liknande saker något av hippies, och med en viss avsmak gentemot företagsamhet. Här har många fallit då de inte blivit seriöst mottagna och inte kunnat få nödvändiga lån för att köpa mark. Här ligger vi bra till i, nästan det första vi gjorde var att starta en stiftelse.

Författaren (Diana Leafe Christian) är väldigt mycket för att man ska skriva ned normer och regler och vad man avser med det man skapar, och gärna att man lägger flera år på det och vilket också många lyckade projekt faktiskt har gjort.

Helhetsmässigt måste jag säga att boken är riktigt bra, och läsvärd för alla som vill delta i vårt projekt på något sätt. Den berättar om vilka utmaningar som kan stå framför oss och är väldigt lärorik på många sätt – samtidigt är den skriven med USA som utgångspunkt så det råder en viss skillnad. Den är skriven 2003 så det är heller ingen färskvara, men framförallt att man har med sig en rejäl nypa salt när man läser den.

Vi har nu tre tillfällen kvar på studiecirkeln, och förutom kunskapen från boken så har vi lärt känna ett nytt gäng människor som vill samma sak.

Back to Top

Vi besöker Livsuniversitet

Av den 2018-11-18   /   Bilder & Foton, Blogg, Information, Stiftelsen   /   1 Kommentar
Tags: , , ,

LIVSUNIVERSITET

Detta inlägg har jag (Mikael) tänkt skriva ett tag, nu var det dags. Livsuniversitet är en organisation (Stiftelse) som huserar på Väddö ovan Norrtälje c:a en och en halvtimmas färd från Stockholm. De har en snarlik vision som vi och de har funnits ett bra tag nu och har faktiskt en del aktiviteter och kanske framförallt andningsterapi som drivs av Lena- Kristina Tuulse som också är kvinnan som tagit andningsterapi till Sverige.

Vi besökte dem för första gången redan 2016 men den gången förstod vi inte vilken mark som de ägde, vi fick då uppfattningen att det var väldigt mycket mindre. Vi tog upp tråden igen under hösten 2018 då vi fick veta att de faktiskt har tillgång till minst 24 hektar, och senast vi besökte dem var i november 2018. Vi kommer nog besöka dem ytterligare någon gång, oavsett om vi gör något tillsammans eller inte.

Vi lär känna Livsuniversitet, en organisation med likartad vision

Vi har varit och besökt och träffat Livsuniversitetet i fyra omgångar, varav ena tillfället var en helg då vi stannade på andningsterapi och hade lite workshop med några från styrelsen. Avsikten var från början att se om vi kan skapa ett eventuellt samarbete då Livsuniversitet inte har den aktivitet de skulle önska, visst att de har några event per år och driver på sommaren lite Bed & Breakfast – men de vill mycket mer, skapa ett community fullt av liv och rörelse och visa hur man kan leva i bättre förhållanden – ja ungefär som vi.

Kan vi våra organisationer hjälpa varandra?

  • Deras stiftelse äger 24 hektar vilket i sig är gott nog, Ålandshav ligger på gångavstånd och har vacker utsikt. Enligt uppgift ska marken vara ren från gifter, d v s aldrig besprutat. Det finns saker som talar för, det är vi överens om.
  • Det som talar emot är att det ligger fem hus insprängda på stiftelsen ägor, det är några fritidshus där det bor människor på sommaren och ett av dem är bebott året om ifall jag minns rätt. Det finns dock skog där mark eventuell skulle kunna nyttjas som är helt fri byggnader.
  • Mycket är redan byggt, det finns ett fint kök, sovplatser för upp till 30 personer, en underbar lada med tillstånd för event på upp mot 200 personer. En mindre sal lämpad för mindre möten eller aktiviteter. Det kan också vara en nackdel beroende på hur man ser det såklart.
  • Avståndet till platsen är också något längre än vi tänkt.

Det finns jättemycket att skriva angående Livsuniversitet, och du kan läsa mer om dem här på Livsuniversitets webbplats.

Hur ett eventuellt samarbete skulle se ut är inte ännu ens på tankestadiet ännu, skulle det visa sig att vi vill gå vidare så är det något vi får börja brainstorma på då.

Bilder från Livsuniversitet på Väddö, Norrtälje

Vi håller dörren öppen och ser vart vågorna tar oss, nedan bilder från platsen. De är tagna vid olika tillfällen och vissa av dem av Linus Melman (Melman.se). Stranden ingår inte i Livsuniversitets ägor men kvinnan bakom deras organisation har en andel i den, det är en samfällighet.

Back to Top

Vi besöker Auroville

Av den 2016-12-26   /   Bilder & Foton, Blogg, Information, Resor, Stiftelsen   /   1 Kommentar
Tags:

Vi är på jakt efter kunskap i hur vi kan skapa ett samhälle utan folksjukdomar, utan stress för att få ihop vardagen och där dagarna präglas av välbefinnande och skapandelust, en samlevnadsmodell där vi tar hand om jord och hav, och inte förgiftar luften. Där resurserna återanvänds och vi som individer utvecklas.

Inspired by Auroville

I början på november gav vi oss ut på en första resa för att hitta det vad vi anser är det framtida och mest anpassade levernet för människa och planet.

Vi gav oss iväg för att se hur samhället Auroville som beläget i Pondycherry, Indien fungerar.

Hur byggdes Auroville

Den 28e februari 1968 samlades 5000 personer runt om från världens olika nationer tillsammans med Indiens alla stater för att bygga det som idag är Auroville och som är i ständig utveckling. Här finns plats för 50 000 från världens alla hörn, det som sammankopplar alla dessa människor är att de alla har ett gemensamt mål, att förena mänskligheten.

Auroville är idag en by med egen valuta som är helt oberoende av dagens banksystem, eget styrelseskick och en egen liten befolkning. Här används byteshandel men till största del självförsörjning. De har under åren utvecklat ett antal ”företag” som är både effektiva och goda för omgivningen. Det handlar om allt ifrån restauranger som serverar lokalproducerad mat i alla möjliga stilar som utomstående kan komma och besöka och prova. Det finns en spa-anläggning som även utvecklat varumärket ”MAROMA” som numera är känt i hela Indien. I Auroville produceras choklad, ekologisk såklart. Man återvinner gamla förpackningar och skapar nya funktionella saker av dem, som tallrikar och skålar gjorda av tidningspapper. Det finns ett flertal kollektioner som kommer från olika designers. Honung. Nötter. Delikatesser. Smycken. Kaffe. Det mesta som produceras finns också tillgängligt att köpa för utomstående på en centralt placerad shop i visitors center.

Auroville välkomnar besökare utifrån och lever också till stor del på inkomster från besökare som vill komma och ta det lugnt, lära sig av de workshops som hålls eller bara ta en semester på platsen.

Här finns flera försöksprojekt inom olika områden, så som fönyelsebar energi i form av experiment med sol och vindkraft och det är även utifrån dessa projekt som byn får sin energi från.

Rättar till människans misstag

Sadhana forest är ett sidoprojekt som ingår i Auroville. Det handlar om reforestation – återplantering av den förstörda urskog som en gång fanns på denna plats. Det som en gång var grönskande djungel men hög artrikedom blev utplånad av britterna. Några familjer tog sin an projektet att börja återplantering av skog av en massiv landareal. Det var öken när britterna var klara, men är nu tack vare projektet återigen en skog som andas. Det här fantastiska projektet visar också på vad man vill och stärker den hållbarhetsanda som Auroville står för. Sadhana forest tar emot volontärer i tusental och systemet de använder för att återplantera skog har gjorts till ett koncept och används numera på flera håll i världen, ett bevis på att Auroville verkligen skapar hopp för mänskligheten.

Livet i Auroville

Den lilla staden är så mycket mer än bara en en liten stad utanför det vanliga samhället- aktiviteter som yoga, meditation, kurser i flera områden, skolor, förskolor, konferenser, seminarier. Här kan man lära sig klättra i träd, man kan träna aikido. Alla aktiviteter hålls av de som bor i byn och deltagarna kan vara allt från grannens barn till utomstående som är på besök.

Auroville är också ett dygdens samhälle, på gott och ont. De fördömer t ex inte alkohol, men nästan. Det finns ingen öl ön mindre kall att tillgå på hela området. Det är tidiga vanor och de flesta är uppe innan tuppen och njuter av soluppgången och för en mer nattlig varelse kan hela den lilla staden kännas som heldöd redan någon timma efter solnedgång.

Här styrs inget av religion eller härkomst och allt som växer och frodas här tillhör alla de personer med den gemensamma strävan att nå ett friare och friskare leverne.

Blueheart möte i januari

Den 21 januari har vi ett möte i Stockholm där vi diskuterar hur vi ska skapa denna festival som aldrig ska ta slut och du är välkommen,  mer på eventet på Facebook här. >>

Lär dig mer om Auroville här. >>

Back to Top
Back to Top
Back to Top

Hjälpa tiggarna

Av den 2014-12-04   /   Blogg, Samhällsfrågor  

Hur tycker du att vi ska göra för att tiggarna som hänger utanför affärer och torg?

Jag tror inte man ska ge dem pengar, jag tror inte ens längre att man ska ge dem mat eller förnödenheter överhuvudtaget. Jag har gjort det någon gång men ska inte göra om det. Det är tvärtom att sätta dem i en beroende-situation. Det är denna ”fälla” de måste komma ur.

Jag fick för ett tag sedan läsa om ett fantastiskt sätt att hjälpa en av dem. En vän behövde flytt hjälp, och hade bett om hjälp genom att skriva en update på Facebook. Men ingen hjälp kom den vägen… han gick ner till butiken och frågade tiggaren om han ville arbeta… ”Work?”. Tiggaren hade skuttat upp och varit grym arbetskraft hela dagen. Perfekt! Jag har försökt tänka runt detta hur jag skulle kunna göra men inte kommit på något riktigt bra… än… tanken att ta hjälp av en tiggare för t ex barnpassning eller barnhämtning förkastade jag i en rädsla som jag egentligen kanske inte borde ha. Den något skruvade tanken att instruera dem att måla blåa hjärtan på folk och ge dem en krona för varje målat hjärta var nog heller inte så bra.

Bra lösningar?

Lite då och då har jag ställt frågan till både gamla och nya vänner för att höra om det finns ett bra sätt. Frågan, vad ska vi göra med tiggarna? Hur ska vi lösa problemet – om du nu tycker det är ett problem?

Jag har fått alla möjliga svar. Allt från linjen att de ska utvisas till att vi måste hjälpa dem. Jag har retat mig på att vissa tycker att det är ok med misären bara vi slipper se den, och där insåg jag hur fantastiskt det faktiskt är att tiggarna har hittat hit… äntligen får vi se hur det kan vara, hur illa man kan ha det och vilken möjlighet att vakna till och se verkligheten.

Jag har på frågan fått några riktigt bra svar, men ett av svaren jag fick var verkligen extraordinärt, svaret löd ungefär såhär:

”Vi måste hjälpa dem att hjälpa sig själva. Vi måste hitta något sätt att få dem att tillsammans i sin grupp göra något som ger dem ett levebröd.”

Vilket bra svar! Jag generaliserar lite, men min kunskap om ”folkgruppen” romer är att de har ett sätt att vara på som kan bli effektivt om de jobbar tillsammans i sin grupp. Jag tror alltså inte att det går att kors och tvärs kasta in romer på vanliga arbetsplatser, de skulle inte trivas och det skulle inte bli bra.

Helt klart är att under rätt omständigheter skulle de kunna vara produktiva.

cirque_du_soleil_istanbul_6_

Kan vi inspirera dem?

Undra om man borde samla ihop prylar som pennor, kritor, bollar, kortlekar, instrument, verktyg och liknande. Saker som används för att skapa och göra. Sedan dela ut detta till dem. Ge dem alla möjliga varierande saker men inte förnödenheter. Aldrig förnödenheter. Det tror jag på. Och framförallt tänka vidare på hur vi kan inspirera dem att göra något.

 

För att ta en tanke jag fick nu… om de som sitter utanför affären kunde lära sig att sticka eller virka? Jag menar, samtidigt som de tigger skulle de kunna virka en fin mössa. Alltid något? Alltid en början?

 

Back to Top

Vipassana meditation Ödeshög

Av den 2014-09-20   /   Blogg, Information, Övrigt, Personlig utveckling  
Tags: ,

I Ödeshög vid Vättern ges kurser i Vipassana meditation, vi gick en intensivkurs i 10 dagar. Att gå denna kurs är bland det mest lärorika jag någonsin gjort, lite som att en ny värld öppnar sig. Så bra att jag tycker att något liknande borde ingå i grundskolan. Samtidigt är det nog det mest tråkiga jag gjort. Vilken tristess.

Kursen på Vipassana centret i Ödeshög

Vi gjorde utmaningen lite svårare och cyklade hela vägen till Ödeshög från Stockholm, 27 mil. Det tog oss tre dagar och bara det var en utmaning i sig.

Hardcore meditation?

Kursen är ganska hardcore, man går upp kl 04:00 med en gong-gong, börjar meditera kl 04:30 och kör på för att vid 06:30 få frukost. Efter lite vila är det dags igen, vid 11:00 serveras lunch – och det är sista målet mat du får den dagen.

Du ingår ädel tystnad, får under dessa 10 dagar varken kommunicera i tal, skrift eller med tecken. Du förbinder dig att stanna hela tiden ut och lämnar in allt som har med teknin att göra, d v s laptops, telefoner, mp3-spelare. Du får inte ha med dig något att läsa, och ännu mindre något att skriva med. Inget som överhuvudtaget kan distrahera din koncentration på meditationen – och jag förstår varför och är 100% med på att det ska vara så. Tristessen är så enorm att det är bra att man är tvungen att fokusera på meditationen. Vilken lycka det är när man är klar. Delvis för min del för att jag klarat kursen men mest för allt fantastiskt jag lärt mig.

Notera att jag kan minnas lite fel på vilka dagar vi börjar med de olika övningarna, men lite grovt såg det ut såhär.

Dag 0

Kvällen man kommer dit, kl 20:00 ingår du fem löften. Inte stjäla, inte döda något som lever, inte missbruka din sexualitet, inte ljuga och det svåraste – Nobel Silence (Ädel tystnad). Direkt därefter hålls den första föreläsning på en dryg timma, dessa föreläsningar hålls sedan varje dag och det är här vi får lära oss hur vi går vidare nästa dag i att lära oss tekniken.

Dag 1

04:00 går gong-gongen och 04:30 samlas alla i meditationssalen. Första dagen lär vi oss att vara medvetna om andningen, tankar flyger iväg hela tiden. Det är sjukt svårt att bestämma sig för att bara vara medveten om en sak, sakta men säkert blir jag bättre och framåt kvällen efter sådär 6 – 7 timmar så kan jag i sträck fokusera på enbart andningen i sådär 5 – 10 minuter utan avbrott.

Dag 2

Samma dagsrutiner. Framåt dagen vid en rast provar jag att gå balansgång på de träpålar som avskiljer gräsmatta från grusingång och upptäcker att jag helt plötsligt avsevärt förbättrat min balans, jag kan stå på ett ben mer eller mindre hur länge som helst och samtidigt sträcka upp andra benet vinkelrakt. Detta är min första glädje och det är här jag inser att det finns mer att lära.

Dag 3

Jag vill minnas att det är här vi börjar minska ner området vi ska känna andningen på,, till att enbart täcka området från övre läpp upp till näsborrarnas början.

Dag 4

Nästa steg i meditationsövningarna påbörjas, vi ska iakta allt vi känner i området strax ovanför läpparna till början av näsan. Ett triangelformat område. Allt som känns, som här kallas förnimmelser ska vi iakta. Inte reagera, utan bara vara medvetna om dem. Det handlar om allt från att det kliar till, till att gör ont, att man känner en vindpust. Alla förnimmelser. Jag upptäcker att jag har blivit mycket bättre på att känna, från att ha svårt att ens känna att de små vinddragen som beror området naturligt när man andas, känner jag nu små förnimmelser som krypningar under huden, små pulserande känslor och att det kliar till.

Dag 5

Samma ordning på dagen som föregående vill jag minnas. På kvällen introduceras meditationstekniken Vipassana och vi får lära oss hur man iaktar förnimmelser över hela kroppen – ”Part by part, piece by piece” © S.N. Goenka. Jag vill minnas att det även var dag 5 vi började med aditana-sittningar tre gånger om dagen, dessa sittningar i meditationssalen var speciella eftersom vi skulle sitta blicktstilla hela timman, vi fick visserligen inte under någon meditationssittning öppna ögonen, men under dessa var det strängeligen bestämt att vi skulle hålla ögon slutna hela tiden till den sista ”Bhavatu, Sabba… Mangelan” recitationen hade sjungits klart. Under dessa sittningar skulle vi heller inte röra oss minsta uns, oavsett hur ont det gjorde i knän eller rygg.

Dag 6

Vi börjar lära att att svepa uppmärksamheten över hela kroppen, och känna förnimmelser snabbare. Denna dag får jag en verklig kick för jag lär mig kontrollera smärtan i knäna under en aditana-sittning. Jag har tidigare hört och sett folk uthärda smärta oich påstå att de inte känner något. Har trott det var trams, att de gör det på ren vilja. Men efter instruktionerna och när jag provade mig själv kunde jag dela upp smärtan i knät (som man får i aditana sittningar självklart – eftersom man sitter så illa på trägolvet och inte får röra sig, vilket också är den stora poängen). Jag la min uppmärksamhet i knät, och kunde känna pulserande, strålande, värme – och smärta. Jag insåg helt plötsligt att varken pulserande, strålande eller värme egentligen är smärta, utan något man kan känna i samband med det. Efter den insikten gjorde det bara 25% så ont (i grova lag). Vilken lycka, vilken otrolig upptäckt för mig. Jag lyckades upprepade gånger med detta – sen om jag i vardagen verkligen lyckas hålla sinnesbalansen ttill att dissikera bort de delar av smärtan som jag inte behöver känna vet jag inte, men jag kan tekniken!

Dag 7

Vipassana meditationen fortsätter och jag är lycksalig av det jag lärde mig dagen innan. Trots allt har jag svårt att koncentrera mig på just övningarna denna dag, utan jag lägger, mycket tid på att analysera alla förnimmelser och tänker på hur man påverkas i vardagen. En stor insikt denna dag är att jag förstår hur färger och former påverkas oss i den djupaste nivån. Jag har t ex länge vetat om varför snabbmatskedjor som MC Donalds använt rött och gult i logotypes och kommunikation. Och Burger King, och Max… osv. MC Donalds (som jag aldrig sätter min fot på eftersom deras mat är helt bortom mina smaker och tycken) ändrar sedan ett tag tillbaka den röda bakgrund till en grönare, en nyans någonstans mellan ett salladsblad och en grön paprika. Jag har förundrats över denna förändring och tyckt att det från deras perspektiv varit tokigt eftersom just gult och rött i kombination får det att vattnas i munnen på folk – just effekten snabbmatskedjorna varit ute efter. Men här inser jag att den gröna nyansen numera mer har den effekten på en stor del av befolkningen – jag förstår. Det lustiga är, att efter kursen när jag går in på en affär ser jag för första gången Coca-Cola Life med samma gröna nyans, jag skrattar till. 🙂

Dag 8

Börjar se ljuset tunneln, snart få prata. Bli av med tristessen. Jag lär mig många mer saker under tiden jag kan behålla fokus på meditationen.

Dag 9

Sista egentligen meditationsdagen av Vipassana, nästa dag kl 11:10 bryts den Ädla tystnaden.

Dag 10

IMG_6965

Vilken underbar dag. Man pratar med alla man sett hela tiden. Vi lär oss en ny typ av meditation lite kvickt, som går ut på att sprida glädje.

Jag rekommenderar alla att gå denna underbara kurs. Den kostar precis så mycket du vill, efter kursen ger du en gåva eller betalar genom att signa upp dig för att hjälpa till – om du vill, om du är nöjd. Vill du inte så ger du inget, allt är gratis på kursen, boende, mat och utbildning.

En viss kritik. Det finns element i kursen som jag upplevde religiösa och lite åt hjärntvättshållet. Både under föreläsningarna och i inledningarna av sittningarna. Det påpekas hela tiden att Dhamma inte är religion, så många gånger att bara behovet av att upprepa det är som att avslöja sig. Men jag förstår det. Kursen är utformad i Indien – för indier och hinduer och andra troende så det måste passa in.

Back to Top

Syfte

Av den 2014-08-21   /   Blogg, Information, Stiftelsen  

Blueheart Project är en stiftelse som ska grunda Blueheart Center, ett kreativt centrum där boende är gratis, att leva är fritt och det bjuds på mat. En Utopi?

Vi ska ta reda på det! Blueheart Project skall genom Blueheart Center verka för att hitta ett nytt sätt för människor att samverka och leva tillsammans på ett miljömässigt hållbart sätt och sträva efter att få grupper av människor att vara mer effektiva i både arbetsliv och fritid och samtidigt höja livskvaliteten och välbefinnandet i gruppen.

  • Bo gratis
  • Inga kostnader
  • Fri mat

Skapa och var kreativ, utvecklas, delta, sprid glädje

 Vi tror att

  • Individers vilja att skapa och vara kreativ påverkas av omgivning och sinnestillstånd.
  • Vårt välmående påverkas positivt av att verka tillsammans i medelstora grupper.
  • Effektiviteten för vissa individer ökar om de fritt får välja sysselsättning och arbetstider.
Back to Top