Tvålen Rogue, Shattered Hand EU, World of Warcraft

En gång i tiden spelade jag World of Warcraft

Så lika bra att skriva ner lite minnesvärt från den tiden här.

Minnesvärt och speciella händelser i World of Warcraft

• Level 60, jag och Ludriches (rogue) 2-mannar instansen Scholomance. Instansen var på den tiden 10-manna, med duglig grupp kunde man göra den med 5 i PUG. Filmlänk: 2-man Scholo at level 60.
• Clearar AQ med <Evolved>. Filmlänk: Ahn Qiraj 40
• Serverfirst level 70 tillsammans med Ludriches (Ludriches någon minut före mig dock)
• Serverfirst level 80 rogue.

Guilder jag var med i

Hoppas jag minns alla nu bara…

<Fablernas Värld>

Den första guilden jag gick med i hette så, det var någon gång 2004 eller 2005. Max level på den tiden var 60 och vid denna tidpunkten hade ingen ännu nått den. Någonstans ute i lowbee-områdena mötte jag en karaktär som hette Blz som rekryterade in mig. Guilden mergade någon vecka senare med två andra och bildade…

<Memento Mori>

Tillsammans med två andra guilder bildades <Memento Mori> i Mars 2005. De flesta hade stor vana från andra spel och målsättningen var server first på Ragnaros i Molten Core. I mitten på April lämnade jag mitt World of Warcraft konto inaktivt och fick tyvärr inte dela denna guilds erfarenheter något mer. (Målet med server first på Ragnaros klarade de dock utan mig den 25:te Maj 2005 och mycket mer därtill, guilden lever än idag på Frostmane EU och rankas fortfarande bland världens top guilder.)

<Origo>

Tillbaka efter sommaren 2005 går jag med i <Origo> som vid den tiden ligger på de sista bossarna i Blackwing Lair. Någon vecka senare plockar vi Neffe-draken och jobbar vidare i AQ. Tiden i <Origo> var en av de absolut roligaste. Nånstans under den här tiden inser jag vad jag verkligen tycker är kul med WoW, att i grupp tävla mot andra grupper, i detta fall mot andra guilder och uppnå saker före dem. Kring jul 2006 går de bästa från <Origo> ihop med de bästa från belgiska guilden <Bloodline> och bildar…

<Evolved>

Vi blir en mix av hardcore spelare varav några tyvärr hade en för egoistisk syn på diverse saker och en tendens att för minsta misstag skrika i ventrilo. Hur som helst så var vi inga dåliga spelare och vi progressade snabbt igenom AQ och tog C’thun som server trea (efter <Memento Mori> som strax därefter migrerade till Frostmane och <Order of the Hammer>). Naxxramas släpptes och vi nötte och nötte och hade väl tagit en 3 – 4 av bossarna innan guilden bröt ihop. Första expansion var på väg och jag och de jag trivdes bäst med från den gamla <Origo>-tiden bestämde oss för att chilla och se vad som händer.

<Experentia>

Jag och de gamla goda från <Origo> PvP’ade och hade vår mentala break i några veckor. Den i sanning trevlige Dragulf var på oss om att vi kunde hoppa in i <Experentia> fram tills expansionen The Burning Crusade och hjälpa dem att progressa i Naxxramas. Det gjorde några av oss, medan några andra valde att bara PvP’a och chilla för att sedan joina upp i vad vi nu skulle bestämma oss för strax innan expansionen släpps. Vi hann med ytterligare ett antal bossar i Naxx tillsammans med <Experentia> innan det var dags för release.

<Who>

Gammal core från Origo, tillsammans med några av våra nyfunna vänner från <Experentia> bildades guilden <Who>. <Who> med mig, underbara Ludriches, Stanton, Leina och många fler i spetsen var elitistiskt men charmigt. Vi hade ett mål; att vara bäst. Det ville vi uppnå på ett karismatiskt sätt (hmm.. för att uttrycka mig på något sätt.) Jag och Ludriches tog tillsammans server first level 70 knappa tre dagar efter att expansionen släpptes, vi statuerade ett exempel och satte press på de andra i guilden genom att själva vara snabbast, det fungerade utmärkt. Vi rekryterade ytterligare spelare av dem som var snabba upp till max level och började nöta Karazhan. Med <Order of the Hammer> som huvudmotståndare var det en utmaning och på denna nivån klarade de av de flesta före oss, med några undantag. Väl alla uppgearade var det dags för Gruul, Serpentshrine Cavern, Tempest Keep och Magtheridon. Vi turades om att vara först på servern fram tills andra bossen i Serpentshrine Cavern. Efter Hydross var det sena nätter och potfarming på sjuk nivå, detta tempot klarade inte <Order of the Hammer> riktigt av med sin mix av hardcore och casual members. Försprånget blev allt större och vi började göra tries på Lady Vashj redan innan de plockat de första bossarna. Samtidigt pushade vi alla på att bli attunade för andra instanser och vi ökade ytterligare på försprånget med att ta bossar i Tempest Keep innan våra konkurrenter ens kunde gå in i Tempest Keep. Vid den här tiden flyttade jag till Nya Zealand och det var inte ens en sekunds tvekan på om jag ska ställa väckarklockan på 04:00 för att kunna vara med och raida. Våra bossdowns började bli riktigt snabba och flera platsade klart på World Top list långt innan det fanns några beskrivna taktiker upplagda på nätet eller annan info att tillgodoräkna sig. Efter några månader blev ”sömnbristen” too much och jag announcade att jag inom kort kommer att ta en break. <Who> levde kvar med Ludriches (Santac) i spetsen och rushade igenom resten av instanserna med World Top 20 kill på det mesta. Guilden levde ytterligare ett drygt år med bröt ihop på grund av brist på utmaning strax innan sommaren 2008.

<Unbroken>

Höst 2008 aktiverar jag mitt konto och börjar spela på skoj, tro det eller ej så håller min mer än ett år gamla gear hyfsat. Ett par veckor går och jag inser snabbt att Casual gaming är inget för mig. Det var tävling mellan guilder jag gillade. Jag joinar en guild som ligger på min gear nivå trots att <Order of the Hammer> som efter <Who>’s fall är server etta utlovar free loot om jag joinar dem. <Order of the Hammer> var alltid den guild jag ville tävla emot så nej tack, er ska jag knäppa på näsan i expansionen! Jag joinar <Unbroken> och spelar tillsammans med bland annat Andromath och Meyer igenom Black Temple och Mount Hyjal. Andan var inte riktigt att uppnå server first även om vi progressade ganska snabbt. Månaderna gick och vi farmade instancerna samtidigt som jag tillsammans med några av de gamla goda från <Origo> och <Who> klurade på hur vi ska göra när Wrath of the Lich King kommer. Darimage har lite ideér och Tanie (Naadine) som chill-spelar med andra under tiden likaså. Efter en underbar tid i <Unbroken> är det dags för expansion, Andromath och de andra officerarna i <Unbroken> lyckönskar oss och skickar en rejäl gåva från sin guildbank till oss, all heder till dem.

<Next>

Amadeus kommer på namnet, tankarna går till.. vad händer när vi tagit server first på en boss i en instance och klockan är 02 en vardag? Ja.. vi går på nästa? Bara någon vecka till expansion och med top spelare i vår nya guild rushar vi igenom all content som går för att ha det gjort. Från och till lånar vi spelare från <Unbroken> och <Order of the Hammer> eftersom alla guilder ligger på on-hold till release. Det är achievement på Server first level 80, något som jag tänker satsa på för att ytterligare en gång pusha de andra att vara snabba. Dryga två dagar tog det och jag blev server fist level 80 rogue. En duo från gamla <Daemonicus> tog server first 80 overall. En ny guild bildas på Horde sidan, <Epic Fabriken>, som visar sig vara väldigt hardcore minded och dessa blir våra konkurrenter. <Order of the Hammer> släpar efter och blir aldrig någon vidare konkurrens i början.

<Made>

Vi vill slå <Epic Fabriken> och plocka bossar före <Memento Mori>. Kanske lite för att reta de som joinat dem efter <Who>’s fall. Vi slår ihop våra påsar med <Relax> från Frostmane som migrerar hit och vi clearar Ulduar knappa tre dygn efter att patchen kom. Någon enstaka boss före <Memento Mori> men slutbossen tar både <Epic Fabriken> och Frostmane-gänget före oss. Vi hann med några bossdowns på bra världsnivå men hösten 2009 tröttnar jag på World of Warcraft på allvar och inser att med jobb och IRL har jag helt enkelt inte tid med spel längre.