Att bygga en ekoby

Boken: Creating A Life Together (Om att bygga en ekoby/community)

Just nu deltar jag (Mikael) och Sofie i en studiecirkel tillsammans med sex andra deltagare kring boken ”Creating A Life Together” i Järna. Boken handlar om tidigare projekt där man velat skapa communitys och/eller ekobyar. Den tar upp alla möjliga sorters aspekter och mängder av saker som kan gå fel – och som andra projekt redan gått igenom.

Samtidigt som det är fantastiskt att få lära sig vad de som lyckats med att bygga upp ett community gjort så kan den också bli en begränsning. När man läser om vilka utmaningar andra tagit sig igenom, och vissa inte, så finns risken att man skapar ett ramverk för sig själv i vad man inte kommer att göra. Tänk om det faktiskt hade funkat för oss att göra på ett sätt som andra har misslyckats med? Så.. ska du läsa boken så ha med dig en rejäl portion salt.

Länk till boken på Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/creating-a-life-together-9780865714717

Dancing Rabbit är ett projekt som författaren berättar mycket om, de har även en webbplats med info och du hittar den här. https://www.dancingrabbit.org/. Dancing Rabbit startad sin verksamhet 1993 och köpte upp 280 hektar mark i nordöstra Missouri. Deras vision har många likheter med vår – självförsörjning och de vill hitta en modell att leva efter som kan inspirera andra.

Några vanliga misstag boken tar upp

  • De som deltar i projekten har olika föreställning angående om varför de andra deltar, och en vanlig detalj här verkar ha varit att en grupp tror att alla vill skapa en trivsam gemenskap, medan andra delen vill bevisa något för omvärlden. Detta menar författaren att man undviker genom att tidigt ha en vision som alla är med på och helst skriver under. Jag undrar om det behövs, men jag tror det är bra att folk vet vart de står dock, sen kanske alla kan ha lite olika personliga mål med varför de vill delta?
  • Inte överens om mark. De projekt som författaren har följt har väldigt sällan hamnat på den mark de önskat sig, utan fått byta plats (oftast på grund av kostnaden). Många har då hoppat av projekten, i vissa fall har nya människor tillkommit och de har kunnat gå vidare ändå.
  • Missat att ha en organisation/företag som grund. Till sin natur är många av de som vill skapa liknande saker något av hippies, och med en viss avsmak gentemot företagsamhet. Här har många fallit då de inte blivit seriöst mottagna och inte kunnat få nödvändiga lån för att köpa mark. Här ligger vi bra till i, nästan det första vi gjorde var att starta en stiftelse.

Författaren (Diana Leafe Christian) är väldigt mycket för att man ska skriva ned normer och regler och vad man avser med det man skapar, och gärna att man lägger flera år på det och vilket också många lyckade projekt faktiskt har gjort.

Helhetsmässigt måste jag säga att boken är riktigt bra, och läsvärd för alla som vill delta i vårt projekt på något sätt. Den berättar om vilka utmaningar som kan stå framför oss och är väldigt lärorik på många sätt – samtidigt är den skriven med USA som utgångspunkt så det råder en viss skillnad. Den är skriven 2003 så det är heller ingen färskvara, men framförallt att man har med sig en rejäl nypa salt när man läser den.

Vi har nu tre tillfällen kvar på studiecirkeln, och förutom kunskapen från boken så har vi lärt känna ett nytt gäng människor som vill samma sak.

Hjälpa tiggarna

Hur tycker du att vi ska göra för att tiggarna som hänger utanför affärer och torg?

Jag tror inte man ska ge dem pengar, jag tror inte ens längre att man ska ge dem mat eller förnödenheter överhuvudtaget. Jag har gjort det någon gång men ska inte göra om det. Det är tvärtom att sätta dem i en beroende-situation. Det är denna ”fälla” de måste komma ur.

Jag fick för ett tag sedan läsa om ett fantastiskt sätt att hjälpa en av dem. En vän behövde flytt hjälp, och hade bett om hjälp genom att skriva en update på Facebook. Men ingen hjälp kom den vägen… han gick ner till butiken och frågade tiggaren om han ville arbeta… ”Work?”. Tiggaren hade skuttat upp och varit grym arbetskraft hela dagen. Perfekt! Jag har försökt tänka runt detta hur jag skulle kunna göra men inte kommit på något riktigt bra… än… tanken att ta hjälp av en tiggare för t ex barnpassning eller barnhämtning förkastade jag i en rädsla som jag egentligen kanske inte borde ha. Den något skruvade tanken att instruera dem att måla blåa hjärtan på folk och ge dem en krona för varje målat hjärta var nog heller inte så bra.

Bra lösningar?

Lite då och då har jag ställt frågan till både gamla och nya vänner för att höra om det finns ett bra sätt. Frågan, vad ska vi göra med tiggarna? Hur ska vi lösa problemet – om du nu tycker det är ett problem?

Jag har fått alla möjliga svar. Allt från linjen att de ska utvisas till att vi måste hjälpa dem. Jag har retat mig på att vissa tycker att det är ok med misären bara vi slipper se den, och där insåg jag hur fantastiskt det faktiskt är att tiggarna har hittat hit… äntligen får vi se hur det kan vara, hur illa man kan ha det och vilken möjlighet att vakna till och se verkligheten.

Jag har på frågan fått några riktigt bra svar, men ett av svaren jag fick var verkligen extraordinärt, svaret löd ungefär såhär:

”Vi måste hjälpa dem att hjälpa sig själva. Vi måste hitta något sätt att få dem att tillsammans i sin grupp göra något som ger dem ett levebröd.”

Vilket bra svar! Jag generaliserar lite, men min kunskap om ”folkgruppen” romer är att de har ett sätt att vara på som kan bli effektivt om de jobbar tillsammans i sin grupp. Jag tror alltså inte att det går att kors och tvärs kasta in romer på vanliga arbetsplatser, de skulle inte trivas och det skulle inte bli bra.

Helt klart är att under rätt omständigheter skulle de kunna vara produktiva.

cirque_du_soleil_istanbul_6_

Kan vi inspirera dem?

Undra om man borde samla ihop prylar som pennor, kritor, bollar, kortlekar, instrument, verktyg och liknande. Saker som används för att skapa och göra. Sedan dela ut detta till dem. Ge dem alla möjliga varierande saker men inte förnödenheter. Aldrig förnödenheter. Det tror jag på. Och framförallt tänka vidare på hur vi kan inspirera dem att göra något.

 

För att ta en tanke jag fick nu… om de som sitter utanför affären kunde lära sig att sticka eller virka? Jag menar, samtidigt som de tigger skulle de kunna virka en fin mössa. Alltid något? Alltid en början?