Hur går det – januari 2015

En liten status update, för alla som vill veta hur det går.

Jag vågar nästan säga att jag lyckats donera in 100 000kr (officiellt 75 000kr), jag vill bara komma lite längre in i januari innan jag vågar säga att jag klarade det målet, i vilket fall så hamnar jag på minst 90 000kr. Försöker spara så mycket jag kan, utan att springa in i väggen.

Registreringen av stiftelsen börjar sin andra vända och jag hoppas ha allt klart under nästa vecka så att det når stiftelseregistret innan månadsslutet. Det är när stiftelsen blivit registrerad och vi får ett organisationsnummer som lite av det roliga börjar så att säga.

Jag kan lätt säga att det jag just nu mest ser fram emot är att få börja åka runt på festivalerna i sommar, måla hjärtan på folk och berätta om projektet.

Jag tänker många gånger på om jag kommer att nå målet tills 2016, det är jag själv aningen tveksam till. Tills stor del beror det på hur väl det går med att övertyga organisationer att stötta projektet. Men ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag på att det allra viktigaste har jag redan lyckats med, och det är beslutet att jag ska genomföra projektet.

Om det blir 2016 eller om det behövs ytterligare tid är ju bara en tidsfråga.

 

Vipassana meditation Ödeshög

I Ödeshög vid Vättern ges kurser i Vipassana meditation, vi gick en intensivkurs i 10 dagar. Att gå denna kurs är bland det mest lärorika jag någonsin gjort, lite som att en ny värld öppnar sig. Så bra att jag tycker att något liknande borde ingå i grundskolan. Samtidigt är det nog det mest tråkiga jag gjort. Vilken tristess.

Kursen på Vipassana centret i Ödeshög

Vi gjorde utmaningen lite svårare och cyklade hela vägen till Ödeshög från Stockholm, 27 mil. Det tog oss tre dagar och bara det var en utmaning i sig.

Hardcore meditation?

Kursen är ganska hardcore, man går upp kl 04:00 med en gong-gong, börjar meditera kl 04:30 och kör på för att vid 06:30 få frukost. Efter lite vila är det dags igen, vid 11:00 serveras lunch – och det är sista målet mat du får den dagen.

Du ingår ädel tystnad, får under dessa 10 dagar varken kommunicera i tal, skrift eller med tecken. Du förbinder dig att stanna hela tiden ut och lämnar in allt som har med teknin att göra, d v s laptops, telefoner, mp3-spelare. Du får inte ha med dig något att läsa, och ännu mindre något att skriva med. Inget som överhuvudtaget kan distrahera din koncentration på meditationen – och jag förstår varför och är 100% med på att det ska vara så. Tristessen är så enorm att det är bra att man är tvungen att fokusera på meditationen. Vilken lycka det är när man är klar. Delvis för min del för att jag klarat kursen men mest för allt fantastiskt jag lärt mig.

Notera att jag kan minnas lite fel på vilka dagar vi börjar med de olika övningarna, men lite grovt såg det ut såhär.

Dag 0

Kvällen man kommer dit, kl 20:00 ingår du fem löften. Inte stjäla, inte döda något som lever, inte missbruka din sexualitet, inte ljuga och det svåraste – Nobel Silence (Ädel tystnad). Direkt därefter hålls den första föreläsning på en dryg timma, dessa föreläsningar hålls sedan varje dag och det är här vi får lära oss hur vi går vidare nästa dag i att lära oss tekniken.

Dag 1

04:00 går gong-gongen och 04:30 samlas alla i meditationssalen. Första dagen lär vi oss att vara medvetna om andningen, tankar flyger iväg hela tiden. Det är sjukt svårt att bestämma sig för att bara vara medveten om en sak, sakta men säkert blir jag bättre och framåt kvällen efter sådär 6 – 7 timmar så kan jag i sträck fokusera på enbart andningen i sådär 5 – 10 minuter utan avbrott.

Dag 2

Samma dagsrutiner. Framåt dagen vid en rast provar jag att gå balansgång på de träpålar som avskiljer gräsmatta från grusingång och upptäcker att jag helt plötsligt avsevärt förbättrat min balans, jag kan stå på ett ben mer eller mindre hur länge som helst och samtidigt sträcka upp andra benet vinkelrakt. Detta är min första glädje och det är här jag inser att det finns mer att lära.

Dag 3

Jag vill minnas att det är här vi börjar minska ner området vi ska känna andningen på,, till att enbart täcka området från övre läpp upp till näsborrarnas början.

Dag 4

Nästa steg i meditationsövningarna påbörjas, vi ska iakta allt vi känner i området strax ovanför läpparna till början av näsan. Ett triangelformat område. Allt som känns, som här kallas förnimmelser ska vi iakta. Inte reagera, utan bara vara medvetna om dem. Det handlar om allt från att det kliar till, till att gör ont, att man känner en vindpust. Alla förnimmelser. Jag upptäcker att jag har blivit mycket bättre på att känna, från att ha svårt att ens känna att de små vinddragen som beror området naturligt när man andas, känner jag nu små förnimmelser som krypningar under huden, små pulserande känslor och att det kliar till.

Dag 5

Samma ordning på dagen som föregående vill jag minnas. På kvällen introduceras meditationstekniken Vipassana och vi får lära oss hur man iaktar förnimmelser över hela kroppen – ”Part by part, piece by piece” © S.N. Goenka. Jag vill minnas att det även var dag 5 vi började med aditana-sittningar tre gånger om dagen, dessa sittningar i meditationssalen var speciella eftersom vi skulle sitta blicktstilla hela timman, vi fick visserligen inte under någon meditationssittning öppna ögonen, men under dessa var det strängeligen bestämt att vi skulle hålla ögon slutna hela tiden till den sista ”Bhavatu, Sabba… Mangelan” recitationen hade sjungits klart. Under dessa sittningar skulle vi heller inte röra oss minsta uns, oavsett hur ont det gjorde i knän eller rygg.

Dag 6

Vi börjar lära att att svepa uppmärksamheten över hela kroppen, och känna förnimmelser snabbare. Denna dag får jag en verklig kick för jag lär mig kontrollera smärtan i knäna under en aditana-sittning. Jag har tidigare hört och sett folk uthärda smärta oich påstå att de inte känner något. Har trott det var trams, att de gör det på ren vilja. Men efter instruktionerna och när jag provade mig själv kunde jag dela upp smärtan i knät (som man får i aditana sittningar självklart – eftersom man sitter så illa på trägolvet och inte får röra sig, vilket också är den stora poängen). Jag la min uppmärksamhet i knät, och kunde känna pulserande, strålande, värme – och smärta. Jag insåg helt plötsligt att varken pulserande, strålande eller värme egentligen är smärta, utan något man kan känna i samband med det. Efter den insikten gjorde det bara 25% så ont (i grova lag). Vilken lycka, vilken otrolig upptäckt för mig. Jag lyckades upprepade gånger med detta – sen om jag i vardagen verkligen lyckas hålla sinnesbalansen ttill att dissikera bort de delar av smärtan som jag inte behöver känna vet jag inte, men jag kan tekniken!

Dag 7

Vipassana meditationen fortsätter och jag är lycksalig av det jag lärde mig dagen innan. Trots allt har jag svårt att koncentrera mig på just övningarna denna dag, utan jag lägger, mycket tid på att analysera alla förnimmelser och tänker på hur man påverkas i vardagen. En stor insikt denna dag är att jag förstår hur färger och former påverkas oss i den djupaste nivån. Jag har t ex länge vetat om varför snabbmatskedjor som MC Donalds använt rött och gult i logotypes och kommunikation. Och Burger King, och Max… osv. MC Donalds (som jag aldrig sätter min fot på eftersom deras mat är helt bortom mina smaker och tycken) ändrar sedan ett tag tillbaka den röda bakgrund till en grönare, en nyans någonstans mellan ett salladsblad och en grön paprika. Jag har förundrats över denna förändring och tyckt att det från deras perspektiv varit tokigt eftersom just gult och rött i kombination får det att vattnas i munnen på folk – just effekten snabbmatskedjorna varit ute efter. Men här inser jag att den gröna nyansen numera mer har den effekten på en stor del av befolkningen – jag förstår. Det lustiga är, att efter kursen när jag går in på en affär ser jag för första gången Coca-Cola Life med samma gröna nyans, jag skrattar till. 🙂

Dag 8

Börjar se ljuset tunneln, snart få prata. Bli av med tristessen. Jag lär mig många mer saker under tiden jag kan behålla fokus på meditationen.

Dag 9

Sista egentligen meditationsdagen av Vipassana, nästa dag kl 11:10 bryts den Ädla tystnaden.

Dag 10

IMG_6965

Vilken underbar dag. Man pratar med alla man sett hela tiden. Vi lär oss en ny typ av meditation lite kvickt, som går ut på att sprida glädje.

Jag rekommenderar alla att gå denna underbara kurs. Den kostar precis så mycket du vill, efter kursen ger du en gåva eller betalar genom att signa upp dig för att hjälpa till – om du vill, om du är nöjd. Vill du inte så ger du inget, allt är gratis på kursen, boende, mat och utbildning.

En viss kritik. Det finns element i kursen som jag upplevde religiösa och lite åt hjärntvättshållet. Både under föreläsningarna och i inledningarna av sittningarna. Det påpekas hela tiden att Dhamma inte är religion, så många gånger att bara behovet av att upprepa det är som att avslöja sig. Men jag förstår det. Kursen är utformad i Indien – för indier och hinduer och andra troende så det måste passa in.

Story: Indien part II

 

Idag fyller jag år, jag tror jag blir 38 år? Hittills har jag firat den genom att vara iväg helt själv i Goa och åka dit näsan pekar. Roliga saker brukar hända när jag drar iväg själv, dagens bästa händelse är nog mötet med elefantmännen.

Elefantmännen i Goa

Kring på gatorna utmed kuststäderna i Goa drar ett orangeklätt folk med tama elefanter. De ropar in turister, hjälper till att fotografera och sen ber de om en donation. Jag mötte dessa under de första dagarna här, och gav dem 50 Rupies (c:a 8 kr) men fick sen lära mig att man ska låta bli att ge dem då de inte behandlar elefanterna på ett bra sätt utan nästintill misshandlar dem. Beteendet mannen hade som bad om donationen var också suspekt – när jag gav 50 Rupies sa han: ”Oooh, these are big people please… look at what other gave…” och så bläddrade han bland de uppskriva donationerna på det tiodubbla som andra givit. I syfte att få mig att skämmas och ge mer såklart. Jag lärde mig en läxa!

Idag på min födelsedag fick jag förmånen att träffa dem igen! De kände inte igen mig så jag frågade direkt när den ena mannen ropade på mig.

Orangeklädda elefantmän i Anjuna, Goa.

– ”Do you want money?” och så log jag.

Mannen och hans ”kollegor” svarade med:

– ”No.. no my friend, no money. Just look at elefant.. take a picture”.

– ”Ah no money?” undrade jag och försökte se besviken ut. ”I just wanted to stop and give you big people a donation, you don’t want?”

De tittade förbryllat på varandra och blev tysta. Jag åkte iväg, men efter 5 minuter insåg jag att jag kunde ha roligt med elefantmännen. Jag åkte tillbaka!

Elefantman med blått hjärta på kinden

Jag stannade till intill dem och de såg glada ut vid min återkomst. Jag tog upp min mobil och fotade dem. Mannen som tidigare absolut inte velat ha pengar tog fram sitt donations block och bad om en gåva. Jag försökte se förstummad ut och sa:

– ”But, you said you don’t want money? And now you big people are asking for a donation?”

Han kontrade med att det behövde inte vara pengar, utan bara en gåva till deras heder. Jag log, och tog fram mina pennor och sa att han ska få något riktigt vackert. Han ryggade tillbaka en aning när jag sträckte mig mot hans ansikte med den blåa sminkpennan, men han kunde inte med att neka.

In memory of Peter Danielsson

Jag fick i söndags ett samtal från en vän som med släpande röst delgav mig att Peter Danielsson hittats död i sin säng. Jag blev väckt av samtalet och sömndrucken fattade jag inte riktigt… På morgonen när jag vaknade förstod jag, och det var en känsla av förlust av en god person, en påminnelse av man är dödlig och mållöshet av att inte veta vad att säga.

Peter Danielsson var oerhört aktiv på techno tillställningar och hann uppleva en hel del festivaler och också vän till väldigt många bland denna alternativa kultur.

Peter Danielsson

Senaste foto av Peter Danielsson, från festivalen Universo Paralelo, Brazil.

Foto: Camilla Albano

Jag försöker hitta något positivt i det mesta – men här kändes det omöjligt. Jag kan iallafall säga att Peter hann med att göra mycket roligt under sitt alltför korta liv, han spred mycket glädje och var en mycket god vän till många. Vi kanske kan ta tillvara på de unika och goda gärningar han gjorde? Lära oss något av hans sätt att vara och sprida vidare på hans glädje?

Amiga 500 och namnet Luca

A piece of history. En gång skaffade jag min första dator… det har de flesta gjort men för mig gick det till såhär.

Som liten fascinerades jag av teknologi. Som många andra barn på den tiden spelade jag Nintendo 8 bitars och Zelda, Ice Climber, Super Mario och andra spel. Detta var det första datorliknande jag hade. Jag fick den av min mor efter mycket tjat! Jag hann även med att ha Sega och den något udda konsollen Intellivision innan jag skaffade min första dator.

Amiga 500 by Commodore

Jag hade tjatat länge på att jag ville ha en dator istället för en vanlig spel-konsoll. Redan då VIC-20 kom fick mina föräldrar höra det ofta, men jag fick ingen förräns C-64’an började tappa och Amiga 500 lanserats. Det måste varit när jag gick på mellanstadiet.

Jag spelade i början, jag vill minnas att hela första året var det roligt. Vem minns inte Monkey Island t ex? Efter ett tag började jag lära mig hur datorn funkade med operativ-system och jag blev intresserad av program som Noise/Pro Tracker för musik, Koala Paint för att rita pixlade bilder och jag försökte mig på enkel assembler programmering som kom en liten bit längre än ”Hello World”, men bara en liten.

På den tiden var det definitivt inte så att man hämtade program genom att koppla upp sig till internet, internet fanns praktiskt taget inte. Ville man få nya program eller spel var det att köpa eller byta med andra brevledes, byteshandeln med post hade till och med ett begrepp – Swapping. På daglig rutin skickade vi runt nya spel och demos. I tidningen DMZ som då var populär hittade man ”kontaktannonser” för swapping, även om de med nycrackade program sällan skyltade om det där, men det var en väg in i demo-scenen.

Demoscenen

”Demos” var något man gjorde för att visa hur bra man var, det kunde vara alltifrån roterande kuber i vektorformat tillsammans med musik eller snyggt tecknade bilder tillsammans med effekter. Det fanns tävlingar för detta. För att göra snygga demos behövdes det oftast flera personer. Någon med talang för programmering, någon grafiker, och någon musiker. Vi snackar här ”småbarn” som på 80- och 90-talet tillsammans gjorde underverk med sina datorer. Jag minns än idag flera duktiga grupper, och för att nämna några så Phenomena, Aurora, Fairlight (finns än idag), Razor 1911 (finns också än idag).

Demon ”Enigma” av Phenomena

Det kanske inte ser så mycket ut idag, men på den tiden i våra datorer hade vi 512KB minne (Ja du läste rätt), hade man ens hårddisk var man lyckligt lottad. Demon nedan var i storleksordningen EN TUSENDEL av så stor en vanlig DVD film är idag, och det var just den detaljen som gjorde det svårt att skapa sådant här. Glöm C++ och andra ”enkla programmeringsspråk”, här satt man i assembler som högst, och ofta rakt av i maskinkod för att få till det!

Jag ville också skapa och började bli aktiv deltagare på de möten vi datornördar hade innan tonåren. Jag kände att min talang på den tiden var grafik – vafan jag hade ju 5:a i bild! :)http://www.bluehearts.se/wp-admin/post.php?post=1099&action=edit&message=6

BBS eller Bulletin Board System

Jag gillade idén att kommunicera med datorer och kom över ett 2 400 Bauds modem tidigt, för långsamt att ladda ner saker med, men tillräckligt att ringa BBS’er och kommunicera med likasinnade. Jag öppnade även egen BBS senare, Seth’s Revenge och Comatique, men mer om detta en annan dag.

Alla som var aktiva i demoscenen hade ett alias, man använde helt enkelt inte sitt egna namn. Det är härifrån namnet Luca följt med, jag fortsatte egentligen att använda det på MSN i början av sekelskiftet för att mina gamla vänner från Amiga tiden skulle känna igen mig, sen har det följt med.

Mera kuriosa om Amiga 500 och demoscenen

Pouet.net – gammal community med mycket smått och gott

En syn på livet

Det intressanta är inte att ha rätt eller fel, utan att få förmånen att kunna fördjupa sig i ämnet.

Dualism

Teorin om motsatserna, där många sagt att det ena inte kan existera utan det andra. Utan mörker finns inte ljus, utan sanning finns inte lögn, utan vitt finns inte svart(?). Jag tyckte teorin var konstig, och utan att veta var egentligen teorin härstammar från eller hur den mer exakt definierats kan jag enkelt tycka att naturligtvis skulle ljus finnas utan mörker, bara att du och jag inte hade varit medvetna om dess existens – och inte för den delen heller haft ett behov av att definiera dess egenskaper.

Utan godhet finns inte ondska?

De flesta känner igen denna symbolen.

Jag tror på ett tredje element, eller en tredje ”parameter”. Inte (bara) för att det sägs att alla goda ting är tre. Elementet som ger färger olika nyans! Jag gjorde om den välkända symbolen…

Yin Yang

Det är över ett år sedan jag skissade fram den, men jag har aldrig förklarat vad jag menat med den.

Exempel på hur jag tänker

Istället för två raka motpoler eller motsatser föreställer jag mig tre poler som alla kan samexistera i olika stora portioner. Det börjar med en vilja – kanske din vilja att uppnå något. När du sätter din vilja till handling gör du det med en olika portioner godhet, ondska och kunskap.

  • Godhet, ondska och kunskap
  • Ljus, mörker och skugga
  • Lögn, sanning och förståelse
  • Framtid, historia och utveckling

Makrofilosofi

Jag visste inte om termen använts eller inte, lite snabba sökningar på Google sa mig att den åtminstone inte är vida känd på svenska. Sökningar på engelska gav mig lite träffar (Macro Philosofy) – men rakt av hittar jag inte att det ska vara en väl använd term där heller, av en ren slump stötte jag på denna boken och kunde inte låta bli att läsa lite om den, intressant. 2150 AD. Termen tänkte jag mig som en definition på vad jag funderar på – filosofi på makronivå.

Makrofilosofiska frågor jag funderar på…

Vilja, energi, kraft, gud, takt, rytm, glädje och mycket mer är kanske samma sak? Universum är sammanlänkat från minsta beståndsdel till största – och alla kan påverka varandra på ett hittills oförklarligt sätt? Hur kom det sig att en mängd olika stammar på flera platser började dansa regndans då de önskade regn, vad uttrycker sig?

Värt att tänka på ibland, för att det är roligt och intressant, för att det är givande och för att ha en teori. Ofta kanske bara svammel och trams – men historiskt sett är det ur idiotin som utvecklingen tar form. Har du en idé? Kommentera gärna eller kom och diskutera när du ser mig ute.

FSOS presents CHICANE Live & Thrillseekers

Future Sound Of Sweden har haft lite motgångar med att nå ut med information om festen den 14 Maj i Gamla Tryckeriet. Bland annat har eventet försvunnit på Facebook… Eventet finns återigen uppe på Facebook och du hittar det här >>

Chicane has been at the forefront of LIVE EDM performances during the past 10 years. Even before the first tour back in 2000, Nick surrounded himself with a very unique range of artists to complete the Chicane sound.

Mer info hittar du också på FSOS hemsida här >> Som medarrangörer står 420 Group, STHLM Underground och Radio4by4.

Festinfo

Återförsäljare av biljetter i Stockholm
C.U.M Clubwear, Drottninggatan 71D, Tel. 08 104018
Saturn Return, Tyska Brinken 32, Tel. 08 212089
Fade Records – Skånegatan, Tel. 08 6429820

Förköp: 320KR + Service charge
Går även att köpa online här >>

Pris i entrén: 450SEK Ålder 18+
Portarna öppnar kl 20:00
Address: Gamla Tryckeriet (Gustavslundsvägen 149, Bromma)
Lördag 14 Maj

Lineups

Techno Floor

Andreas Andersson b2b Vincent Rydell
Johannes Drakenberg
Ken1
Drone
Martizz

Trance Floor

Chicane Live
The Thrillseekers Live Xtreme
Airwave
Ferry Tayle
Johan Ekman

Chicane Bruised Water

Med lite tur och planering kommer även jag att vara på plats och sprida lite blåa hjärtan, håll utkik! <3

Blå dag

I almanackan visas röda och svarta dagar, de svarta betyder vanligtvis vardagar. Dagar som många ser som arbetsdagar och tråkiga dagar. De röda dagarna är för de flesta helgdagar, dagar som du kanske ser fram emot?

Så vad är då en blå dag?

En blå dag är en dag som man ser fram emot som egentligen i almanackan hade varit svart, för den som pluggar kan det vara en studiedag, en dag med inplanerat studiebesök, eller helt enkelt en dag som skiljer sig från de andra ordinarie dagarna på ett sätt som gör att man ser fram emot just den dagen. Jobbar man så kanske det är en dag man är på mässa eller konferens?

Strävar du som jag efter att göra alla dina dagar blåa, eller blir de flesta av dina dagar blåa av sig själv?

Det går, jag lyckas nästan varje dag (med vissa undantag). För mig funkar det genom att ha tre mål för varje dag:

  • Det första och viktigaste är att ha roligt. Om jag måste göra en syssla som är mindre rolig så börjar jag med att fundera ut hur jag gör den roligare innan jag sätter igång, ganska ofta leder det till att jag blev effektivare och sparade tid trots att jag först ”slösade” tid på att tänka.
  • Det andra är att ha gjort minst en kreativ sak varje dag, allt från att klura ut en idé och anteckna den till att skapa något större.
  • Det sista, som är mer för personlig tillfredsställelse, är att jag ska ”chocka” minst en person i min omgivning varje dag. Kan vara allt från att bete mig på ett knäppt sätt till att spela någon ett spratt. Bara det leder till ett skratt så funkar det. Det gör dessutom att man minns dagen på ett bra sätt, och jag tror att ju fler dagar man minns på ett positivt sätt desto gladare blir man i allmänhet, och det gör ju nästa dag ännu roligare!

Ungefär som med att sprida kärlek så lyckas inte jag riktigt varje dag, men det fungerar för det mesta.

Sergels Torg

Äntligen fick jag lite tid att lägga upp bilderna från i söndags (19:e december 2010) och Sergels Torg här i Stockholm.

Bilder från Hjärtan och Porträtt, Sergels Torg

Alla bilder är tagna av Madde Bergström.

Tack alla ni som kom, och alla vi fick fota och måla på!