Historia-arkiv

Mina sex första konstverk

Av Mikael Olsson den 2014-04-06 / Bilder & Foton, Blogg, Historia, Klistrade, Konst

Jag har målat sex tavlor hittills, här kan du se konstverken.

Lite då och då när jag känt mig rastlös har jag målat tavlor.. det hela började som en rolig grejj för ett drygt år sedan när jag med örontops målade av Neelam på en kartong.

Tavla 1 – Min son Neelam

Från ett foto, en sommardag på Park Life Stockholm där Neelam provar pappas blåa hjärtglasögon. Första tavlan jag målade, och med handen på hjärtat så är det inte snyggt – men den är målad på kartong och örontops.

Tavla 2 – Lättklädda tjejer

Även denna målad på baksidan av en kartong, men denna gång hade jag införskaffat mig penslar. Det blev lite bättre.

Tavla 3 – Shiva

Jag ville måla ett porträtt, eftersom jag på Halloween var utklädd till Shiva så kändes det lämpligt. Jag sökte fram lite bilder att ha som inspiration. Det är förvisso långt ifrån ett ovärderligt konstverk, men jag känner själv att jag börjar lära mig lite.

Som så många av tavlorna så blir de aldrig klara, lite då och då har jag vart och petat i med lite mer färg. Enda sättet att gå vidare är att börja på en ny.

Tavla 4 – Horus & Hathor

Jag och Jennifher var utklädda till just Horus och Hathor på en maskerad, jag ville göra det till en tradition att måla det jag klär mig som på tavla. Denna är långt ifrån klar och det tar emot att fortsätta med den. Men en sak lärde jag mig med denna tavlan, man ska börja med att måla bakgrund. Det gjorde jag inte här, och penseldragen blir onaturliga och massor av småpill då man försiktigt måste måla alldeles intill det man målat för att fylla upp. Att det tog mig fyra tavlor att fatta det…

Tavla 5 – Ett porträtt och en 40-års present till min chef

Min chef fyllde alldeles nyligen 40 år och jag ville ge honom något speciellt. Dels för att förvåna och njuta av ögonblicket där han får något han verkligen inte förväntat sig. Men också för att han uppskattar gåvan. Denna kan jag säga att jag blev klar med, jag fick även in fantastiskt många symboler och dolda budskap och den stora glädjen att framställa honom lite noir.

Jag håller nu på med tavla 6 som kan bli ännu bättre, den står här hos mig med grovfärg på sig. Denna gång har jag försökt mig på att göra en tolkning av livets begynnelse. Klar om några veckor…. hoppas jag!

Vad tycker du om tavlorna?

Berätta och kritisera, vilken tycker du bäst om och vilka missar tycker du jag gör?

Story: Indien part II

Av Mikael Olsson den 2012-02-15 / Blåa Hjärtan, Blogg, Historia, Övrigt

Idag fyller jag år, jag tror jag blir 38 år? Hittills har jag firat den genom att vara iväg helt själv i Goa och åka dit näsan pekar. Roliga saker brukar hända när jag drar iväg själv, dagens bästa händelse är nog mötet med elefantmännen.

Elefantmännen i Goa

Kring på gatorna utmed kuststäderna i Goa drar ett orangeklätt folk med tama elefanter. De ropar in turister, hjälper till att fotografera och sen ber de om en donation. Jag mötte dessa under de första dagarna här, och gav dem 50 Rupies (c:a 8 kr) men fick sen lära mig att man ska låta bli att ge dem då de inte behandlar elefanterna på ett bra sätt utan nästintill misshandlar dem. Beteendet mannen hade som bad om donationen var också suspekt – när jag gav 50 Rupies sa han: ”Oooh, these are big people please… look at what other gave…” och så bläddrade han bland de uppskriva donationerna på det tiodubbla som andra givit. I syfte att få mig att skämmas och ge mer såklart. Jag lärde mig en läxa!

Idag på min födelsedag fick jag förmånen att träffa dem igen! De kände inte igen mig så jag frågade direkt när den ena mannen ropade på mig.

– ”Do you want money?” och så log jag.

Mannen och hans ”kollegor” svarade med:

– ”No.. no my friend, no money. Just look at elefant.. take a picture”.

– ”Ah no money?” undrade jag och försökte se besviken ut. ”I just wanted to stop and give you big people a donation, you don’t want?”

De tittade förbryllat på varandra och blev tysta. Jag åkte iväg, men efter 5 minuter insåg jag att jag kunde ha roligt med elefantmännen. Jag åkte tillbaka!

Jag stannade till intill dem och de såg glada ut vid min återkomst. Jag tog upp min mobil och fotade dem. Mannen som tidigare absolut inte velat ha pengar tog fram sitt donations block och bad om en gåva. Jag försökte se förstummad ut och sa:

– ”But, you said you don’t want money? And now you big people are asking for a donation?”

Han kontrade med att det behövde inte vara pengar, utan bara en gåva till deras heder. Jag log, och tog fram mina pennor och sa att han ska få något riktigt vackert. Han ryggade tillbaka en aning när jag sträckte mig mot hans ansikte med den blåa sminkpennan, men han kunde inte med att neka.

Amiga 500 och namnet Luca

Av Mikael Olsson den 2011-12-10 / Blogg, Historia, Övrigt / 1 Kommentar

Tags: Amiga 500, Aurora, BBS, Comatique, Enigma, Kefrens, Phenomena, Seths Revenge

A piece of history. En gång skaffade jag min första dator… det har de flesta gjort men för mig gick det till såhär.

Som liten fascinerades jag av teknologi. Som många andra barn på den tiden spelade jag Nintendo 8 bitars och Zelda, Ice Climber, Super Mario och andra spel. Detta var det första datorliknande jag hade. Jag fick den av min mor efter mycket tjat! Jag hann även med att ha Sega och den något udda konsollen Intellivision innan jag skaffade min första dator.

Amiga 500 by Commodore

Jag hade tjatat länge på att jag ville ha en dator istället för en vanlig spel-konsoll. Redan då VIC-20 kom fick mina föräldrar höra det ofta, men jag fick ingen förräns C-64’an började tappa och Amiga 500 lanserats. Det måste varit när jag gick på mellanstadiet.

Jag spelade i början, jag vill minnas att hela första året var det roligt. Vem minns inte Monkey Island t ex? Efter ett tag började jag lära mig hur datorn funkade med operativ-system och jag blev intresserad av program som Noise/Pro Tracker för musik, Koala Paint för att rita pixlade bilder och jag försökte mig på enkel assembler programmering som kom en liten bit längre än ”Hello World”, men bara en liten.

På den tiden var det definitivt inte så att man hämtade program genom att koppla upp sig till internet, internet fanns praktiskt taget inte. Ville man få nya program eller spel var det att köpa eller byta med andra brevledes, byteshandeln med post hade till och med ett begrepp – Swapping. På daglig rutin skickade vi runt nya spel och demos. I tidningen DMZ som då var populär hittade man ”kontaktannonser” för swapping, även om de med nycrackade program sällan skyltade om det där, men det var en väg in i demo-scenen.

Demoscenen

”Demos” var något man gjorde för att visa hur bra man var, det kunde vara alltifrån roterande kuber i vektorformat tillsammans med musik eller snyggt tecknade bilder tillsammans med effekter. Det fanns tävlingar för detta. För att göra snygga demos behövdes det oftast flera personer. Någon med talang för programmering, någon grafiker, och någon musiker. Vi snackar här ”småbarn” som på 80- och 90-talet tillsammans gjorde underverk med sina datorer. Jag minns än idag flera duktiga grupper, och för att nämna några så Phenomena, Aurora, Fairlight (finns än idag), Razor 1911 (finns också än idag).

Demon ”Enigma” av Phenomena

Enigma by Phenomena 1991

Desert dream by Kefrens 1993

Dreamscape by Aurora 1993

Det kanske inte ser så mycket ut idag, men på den tiden i våra datorer hade vi 512KB minne (Ja du läste rätt), hade man ens hårddisk var man lyckligt lottad. Demon nedan var i storleksordningen EN TUSENDEL av så stor en vanlig DVD film är idag, och det var just den detaljen som gjorde det svårt att skapa sådant här. Glöm C++ och andra ”enkla programmeringsspråk”, här satt man i assembler som högst, och ofta rakt av i maskinkod för att få till det!

Jag ville också skapa och började bli aktiv deltagare på de möten vi datornördar hade innan tonåren. Jag kände att min talang på den tiden var grafik – vafan jag hade ju 5:a i bild! :)http://www.bluehearts.se/wp-admin/post.php?post=1099&action=edit&message=6

BBS eller Bulletin Board System

Jag gillade idén att kommunicera med datorer och kom över ett 2 400 Bauds modem tidigt, för långsamt att ladda ner saker med, men tillräckligt att ringa BBS’er och kommunicera med likasinnade. Jag öppnade även egen BBS senare, Seth’s Revenge och Comatique, men mer om detta en annan dag.

Alla som var aktiva i demoscenen hade ett alias, man använde helt enkelt inte sitt egna namn. Det är härifrån namnet Luca följt med, jag fortsatte egentligen att använda det på MSN i början av sekelskiftet för att mina gamla vänner från Amiga tiden skulle känna igen mig, sen har det följt med.

Mera kuriosa om Amiga 500 och demoscenen

Pouet.net – gammal community med mycket smått och gott

En syn på livet

Av Mikael Olsson den 2011-07-21 / Blåa Hjärtan, Blogg, Historia, Kärlek, Konst, Övrigt, Symbolik / 1 Kommentar

Det intressanta är inte att ha rätt eller fel, utan att få förmånen att kunna fördjupa sig i ämnet.

Dualism

Teorin om motsatserna, där många sagt att det ena inte kan existera utan det andra. Utan mörker finns inte ljus, utan sanning finns inte lögn, utan vitt finns inte svart(?). Jag tyckte teorin var konstig, och utan att veta var egentligen teorin härstammar från eller hur den mer exakt definierats kan jag enkelt tycka att naturligtvis skulle ljus finnas utan mörker, bara att du och jag inte hade varit medvetna om dess existens – och inte för den delen heller haft ett behov av att definiera dess egenskaper.

Utan godhet finns inte ondska?

De flesta känner igen denna symbolen.

Jag tror på ett tredje element, eller en tredje ”parameter”. Inte (bara) för att det sägs att alla goda ting är tre. Elementet som ger färger olika nyans! Jag gjorde om den välkända symbolen…

Det är över ett år sedan jag skissade fram den, men jag har aldrig förklarat vad jag menat med den.

Exempel på hur jag tänker

Istället för två raka motpoler eller motsatser föreställer jag mig tre poler som alla kan samexistera i olika stora portioner. Det börjar med en vilja – kanske din vilja att uppnå något. När du sätter din vilja till handling gör du det med en olika portioner godhet, ondska och kunskap.

Godhet, ondska och kunskap
Ljus, mörker och skugga
Lögn, sanning och förståelse
Framtid, historia och utveckling

Makrofilosofi

Jag visste inte om termen använts eller inte, lite snabba sökningar på Google sa mig att den åtminstone inte är vida känd på svenska. Sökningar på engelska gav mig lite träffar (Macro Philosofy) – men rakt av hittar jag inte att det ska vara en väl använd term där heller, av en ren slump stötte jag på denna boken och kunde inte låta bli att läsa lite om den, intressant. 2150 AD. Termen tänkte jag mig som en definition på vad jag funderar på – filosofi på makronivå.

Makrofilosofiska frågor jag funderar på…

Vilja, energi, kraft, gud, takt, rytm, glädje och mycket mer är kanske samma sak? Universum är sammanlänkat från minsta beståndsdel till största – och alla kan påverka varandra på ett hittills oförklarligt sätt? Hur kom det sig att en mängd olika stammar på flera platser började dansa regndans då de önskade regn, vad uttrycker sig?

Värt att tänka på ibland, för att det är roligt och intressant, för att det är givande och för att ha en teori. Ofta kanske bara svammel och trams – men historiskt sett är det ur idiotin som utvecklingen tar form. Har du en idé? Kommentera gärna eller kom och diskutera när du ser mig ute.

Sergels Torg

Av Mikael Olsson den 2010-12-23 / Bilder & Foton, Blåa Hjärtan, Blogg, Historia, Kärlek, Konst, Övrigt / Lämna en kommentar

Äntligen fick jag lite tid att lägga upp bilderna från i söndags (19:e december 2010) och Sergels Torg här i Stockholm.

Bilder från Hjärtan och Porträtt, Sergels Torg

Alla bilder är tagna av Madde Bergström.

Tack alla ni som kom, och alla vi fick fota och måla på!

Hjärtan & Porträtt på Sergels Torg

Av Mikael Olsson den 2010-12-18 / Bilder & Foton, Blåa Hjärtan, Blogg, Historia, Information, Klistrade, Konst / 1 Kommentar

Tags: Sergels Torg

Imorgon blir det lekstuga på sta’n. Mellan kl. 13:00 och 16:00 ska vi stå på Sergels Torg här i Stockholm och måla hjärtan på förbipasserande människor som vill sprida kärlek i julhandeln. Madde kommer att fota dem som vill bli det.

Bli fotad och sprid kärlek

Det kommer bli en sjukt rolig fjärde advent, hoppas många ”vanliga” Stockholmare vill ha hjärtat bara, och inte tolkar budskapet fel. Här vill vi bara sprida kärlek och ha roligt!

MadPhoto kommer att vara på plats och ta fina porträttbilder på alla som vill, med eller utan hjärtan, det väljer du själv. Självklart är andra fotografer också hjärtligt välkomna!

Syftet med detta är att sprida kärlek, inspirera och lyfta fram MadPhoto’s fotograferingstalang (och andra fotografer som vill komma).

Kom förbi Sergels Torg på söndagen den fjärde advent så får du ditt hjärta och ett minne för livet.

Allt är NATURLIGTVIS gratis!

Här hittar du oss

Vi kommer stå vid trappan såvida det inte snöar väldigt mycket, då kanske vi ställer oss lite längre in under taket några meter bort.

Mitt första rave – Pigs in Space

Av Mikael Olsson den 2010-09-18 / Blogg, Fester, Historia, Information, Övrigt / 2 Kommentarer

A piece of history. Mitt första rave för ungefär 20 år sedan någon gång på väldigt tidigt 90-tal, antagligen hösten 1991 eller våren 1992.

Den första festen som kan kallas för rave gick jag på när jag var någonstans mellan 15 och 16 år. Den hette Pigs in Space och hölls någonstans strax utanför Göteborg. Det var en utomhusfest. ”Dansgolvet” var grov sten, och det fanns en ingång till ett skyddsrum till vänster om där DJ och högtalare var placerade.

Mot Göteborg och Pigs in Space

Jag och en kompis satt hemma hos mig i Ulricehamn där jag bodde då, i Sparbankshuset. Vi funderade på vad vi skulle hitta på och jag minns att vi lyssnade på Prodigy’s nysläppta skiva eller singel. Det måste varit Prodigy: Experience, den med Out Of Space…

[spotify:track:1cTcqwGeTBydRr1Jq131QQ]

…men kan varit en tidigare singel också. En kompis från Jönköping ringer och frågar om jag är sugen på att haka på till Göteborg, hans äldre kompis hade nyligen fyllt 18 och hade körkort och bil. Jag kollar med Jocke som var hos mig om han var sugen, och ja, varför inte tyckte han.

Några folköl

Vi drack några folköl och lyssnade på mer av den ”vanligare” elektroniska musiken som fanns då. Bland annat ”Castle”. Efter en dryg timma dyker Richard ”Rabzi” och hans bilägande kompis upp och vi åker mot Göteborg. Vi parkerar inne i stan och letar upp det hemliga stället som bussen som ska ta alla till det ännu mer hemliga stället passerar. Jag tror vi åkte mot Askim. På bussen fick vi köpa våra entrébiljetter som hade en rosa flygande gris tryckt på och inte mycket mer. Jag vill faktiskt minnas att ”Anti” från Spiral Trax spelade, en än idag aktiv kille som var ständig gäst på festerna som hölls kring Göteborg vid denna tiden!

Ont i fötterna – Stengolv!

När vi kommer fram står redan kring 200 pers och dansar, dansgolvet var ANINGEN obehagligt, stora stenar så det gjorde ont i fötterna efter ett tag.

Och detta var mitt första rave, och det blev många många fler de närmsta åren. Efter ett tag började jag och några kompisar arrangera fester, bland dem något rave och minst ett av dem var just tillsammans med killarna som kom och hämtade oss. Det hette Artificial Dreams II och gick back så det sved i plånboken i flera år efteråt!

Tranemo Innebandyklubb

Av Mikael Olsson den 2010-09-16 / Blogg, Historia, Övrigt / 2 Kommentarer

Tags: Innebandy, Tranemo

A piece of history. En gång i tiden spelade jag innebandy och var jag med och startade en innebandyklubb i Tranemo, det hela började såhär.

Nöjes Expressens innebandycuper

Jag gick i femte eller sjätte klass i Tranängskolans mellanstadie och innebandy var ännu inte speciellt populärt. En grupp som kallade sig Nöjes Expressen åkte runt i hålorna i Västra Götaland och arrangerade roliga innebandycuper som började på dagen och höll på ibland till ganska sent på natten. Konceptet var ganska coolt, en typ av kombinerat tonårsdisco och innebandy turnering. När man åkte ur turneringen kunde man dra och duscha och gå upp till discot. Nöjes Expressen hyrde alltid idrottshallar och tog dit domare och DJs och anläggning, samt ordnade upp så att flera bussar åkte runt och hämtade upp folk.

Turneringarna hölls i flera klasser, och det var ganska blandat folk, allt från mellanstadie till KORP-lag.

Turneringarna var på små mål, och med fyra spelare från varje lag på plan.

Första cupen

Efter att Nöjes Expressen kört ett par turneringar började jag klura på hur jag ska vara med, jag var egentligen helt värdelös på bollsporter och innebandy vid det laget. Jag kollade med lite kompisar i Borås om de var sugna på att spela, det var de, så jag anmälde vårt lag tills cupen som skulle vara lördagen därpå.

Samma vecka, på lördagsmorgon åker jag in till Borås (40 km från Tranemo) och tänker samla ihop gänget. Jag hittar två av mina lagkamrater utslagna och bakfulla (De var ett par år äldre och hade börjat festa lite smått redan). En av killarna säger något i stil med ”öööh ne fyfan, jag pallar inte idag… vi skiter i det!”. Det var ungefär samma sak med resten av gänget.

Jag börjar fundera på hur fan jag ska lösa det, jag kände verkligen inte för att missa cupen eller åka tillbaka med svansen mellan benen som det kändes då. Jag måste varit 12 eller 13 år? 🙂

Jag lallar neråt stan och kommer på att en gång när jag var med just dessa polare så hade vi hastigt träffat ett gäng killar som spelade innebandy på en gata i Trandared i Borås. Jag var ganska säker på att en av killarna, Mattias, bodde just bredvid där de spelade så jag knatar dit. Klockan är nu ungefär lunch och cupen skulle börja på eftermiddagen så det började bli lite panik.

Jag hittar gatan, går till fel hus ett par gånger när jag frågar efter Mattias, men till slut hittar jag rätt! Han sitter nere i källaren och spelar 8-bitars Nintendo, det intresset hade jag också på den tiden! 🙂

Han blir super intresserad av innebandy cupen, ringer runt sina polare, bland annat en sjukt skicklig kille som hette Englund i efternamn (minns inte förnamn). Någon timma senare har han fyra spelare, men alla kan inte komma direkt. Mattias fixar skjuts åt dem, jag tar bussen direkt till cupen som redan hade börjat vid det här laget och övertygar Nöjes Expressen om att lägga våra matcher sent istället. Det funkar!

En liten stund senare dyker Boråsarna upp. Av en ren slump, så är dessa fyra killar allihopa sjukt skickliga så vi vinner match efter match, ända fram till semifinal där vi får stryk med 0-1 mot ett lag som jag än idag minns namnet på, BK Oilers kallade de sig. De var också jävligt duktiga! Jag.. jag var fortfarande värdelös, men Borås-killarnas skicklighet dolde på något sätt det som tur var.

Träskebo Flyers

Att vi dök upp på detta viset och vann så många matcher fick klasskompisar att undra och följa våra matcher. Nästa turnering kunde Boråspolarna inte vara med på, men eftersom det gått så bra för oss så var några av de duktiga i klassen inte sena med att fråga om jag ville spela med dem, vi startade Träskebo Flyers.

Nästa turnering skulle vara om en dryg månad, tills dess var jag tvungen att åtminstone lära mig hantera klubban. Jag förbannade mitt usla bollsinne och satte igång att träna med de där första killarna i Borås som aldrig dök upp. Jag upptäckte att jag hade två bra egenskaper, förbannat bra reaktion och jag var bra på att spela upp bollen. Jag höll mig bak vid målet alltså, och där spelade jag bra, förutom när jag fick slängar av hybris och skulle springa upp, då blev jag av med bollen vid första motspelare jag mötte. 🙂

Jag blev bättre, och trots ett uselt bollsinne kunde jag efter ett tag hantera både boll och klubba på ett mer eller mindre godkänt sätt, tillräckligt för att börja spela och träna med klasskompisarna i alla fall. Nästa cup kom, och Träskebo Flyers vinner match efter match. Vi kom till semifinal även denna gången med vårt nya lag. Cuperna hölls med jämna mellanrum, ungefär varannan månad. De följande två åren deltog jag i 13 cuper, jag gick hem med medalj från samtliga. Oftast under namnet Träskebo Flyers, men det sista året bytte vi spelare och namn en hel del. Vissa tröttnade helt enkelt. Jag minns klart namnet Jelmoli bland annat. Under åren började jag bli duktig, med flera undantag. Jag vet inte hur det gick till men ibland kunde jag ha sjuk toppform och spelade framme och sprutade in mål, ibland gick allt käpprätt åt helvete och jag var lika dålig som dagen jag spelade med Boråsarna, hur som helst så lärde jag mig se min form (oftast), och höll mig bak och skyddade målet när jag kände mig kass.

Vi startar Tranemo Innebandyklubb TIBK

Någonstans i mitten av denna epok, samlas jag och några av de andra som tyckte det var kul att spela innebandy i en källarlokal. Vi ville starta en förening och få stadiga tider i Tranemo idrottshall. Vi klurade även på hur vi kunde skaffa en sarg, och spela på stora mål. Vi bestämmer oss för att försöka och att namnet ska bli TIBK trots att det var väldigt nära att namnet hade blivit ”Gurka BK” då flera röstade för det.

Rätta mig om jag har fel om någon minns, jag tror vi var: Jag, Morgan, Robert, Daniel, Martin och Nisse?

Jag och Nisse besöker dagen därpå kommunhuset och plockar med oss material och standard stadgar, vi startar några dagar senare upp föreningen och med Nisse i spetsen ”snor” vi primetime på idrottshallen från Tranemos största förening, fotbollsklubben. De var sura länge och väl för att ha förlorat sin tid i idrottshallen mellan kl 18 – 20 på tisdagar och torsdagar. 🙂

Föreningen rullar på, och efter något år tröttnar jag. En eldsjäl kommer in och styr upp föreningen, Stefan Hedin. Jag har inte riktigt koll på vad som hände efter min tid, men jag vet att några som kämpat hårt för föreningen under åren är bland annat Jonas, Häcke, Tommy, Soupanki, Ari och många fler såklart!

Klubben finns än idag, och glädjer många. Deras sida hittar du här: TIBK

Är någon riktigt nyfiken, så har jag faktiskt varenda speluppställning från Nöjes Expressen kvar. Om de nu inte blivit malätna under åren 😮

Några bilder jag hittade från efter min tid

-Mötande bil stannar…
— Basse på en mörk grusväg

Blåa hjärtan och stjärnor

Av Mikael Olsson den 2010-06-28 / Blåa Hjärtan, Blogg, Historia, Information, Kärlek, Symbolik

Tags: Den blåa färgen

Vad betyder de blåa hjärtan som jag målar på kinden och näsan egentligen?

Det hela började för över ett år sedan i en dröm. I drömmen ville jag uttrycka mig med symboler och färger. Det blev en slags ”krigsmålning” mot hat, oförståelse och okunskap kort sagt. Två hjärtan och en stjärna målade i ansiktet. Jag reflekterade över drömmen någon gång ibland månaderna efter, till slut fick jag för mig att måla dessa symboler i ansiktet när en tjejkompis hade med sig en blå smink-penna på en förfest i höstas. Från den dagen målar jag ganska ofta symbolerna när jag går på fester, och ibland har jag med mig pennor och målar hjärtan på andra!

Färgen betyder…

Den blåa färgen står för generositet, lojalitet och omtanke. Ganska lik den betydelse den blåa färgen i den franska flaggan har.

Citerat ur färgernas betydelse, franska flaggan

Blue is the color of Saint Martin, a rich Gallo-Roman officer who ripped his blue cloak with his sword to give one half of it to a poor who was begging him in the snow. This is the symbol of care, of the duty that the rich had to help the poor.

Blå stjärna

Den blåa stjärnan i pannan är en tänkt safir. Den symboliserar förmågan till det kritiska tänkandet, intelligens och självständighet. Det finns många sägner kring de värdefulla safirerna, en lyder såhär:

Enligt vissa vidskepliga föreställningar anses safiren ha övernaturliga egenskaper och sägs skydda mot bland annat hat, otrohet och avund.

Inte allt för avlägset, besitter man förmågan att tänka kritiskt och vara självständig så bör både hat och avund vara överflödigt.

Tre symboler

Alla goda ting är tre! Det vet du väl? Siffran tre har haft en ”magisk” betydelse i många kulturer. Tre står för fullkomlighet. Inget fattas. Lycka. Helhet.

Ett hjärta målat i ansiktet

Hjärtat symboliserar kärlek, det målade hjärtat uttrycker även förakt mot krig, våld, orättvisor och annat ont. Love, Peace and Understanding! Har jag med mig pennor och du ser mig, kom gärna fram så målar jag på dig också!

Fått ett blått hjärta?

Av Mikael Olsson den 2010-06-03 / Blåa Hjärtan, Blogg, Historia, Information, Klistrade / 4 Kommentarer

Oj, du har fått ett blått hjärta av någon?

Såg det ut ungefär såhär?

Hjärtat i sig är ett tecken på att jag gillar dig som person. Antagligen har du utstrålat glädje under kvällen eller på annat sätt visat att du är en underbar person. Dessa blåa hjärtan delar jag ofta ut på technofester omkring i Stockholm eller efterfester som hör till.

Den blåa färgen i hjärtat står för tillit. Jag ger blåa hjärtan till personer jag skulle önska mig att ha som vänner för resten av livet.